5 - 0 i fördomar!
YES! Kolla in mitt första inlägg om Tadzjikistan (15 nov) och notera att mina fem fördomar var sanna! Här finns fattigdom, livsglädje, ett hårt liv, en ruskig skillnad mellan mäns och kvinnors vardag, och ett enormt vackert bergslandskap. Ja, kanske är det lite förutsägbara fördomar. Men sen kommer den största triumfen:Tadzjikistan är INTE FARLIGT!
Det känns till och med helt BEFÄNGT att ryktet om landet vrålar säkerhetsrisk. Under inbördeskriget, var det farligt. Och efteråt när folk hade vapen hemma i drivor och sköt lite här och där på varandra. Men efter tvångsinsamlingen är det helt fridfullt. Knarkhandeln märks inte mycket av. Brottsligheten är låg, även om det väl förekommer i storsta´n, precis som var som helst i världen. Man kan gå på gatorna. Även på natten om man är normalförsiktig. I gränsområdena till Afghanistan kan man också vistas. Nä, alltså, med undantag för knäppa hundar, så var det ingenting rörande min säkerhet som någon bofast - utlänning så väl som tadzjik - ville varna för. Faktiskt! (Och det berodde nog inte på att de gärna ville bli av med mig)
Fattigdomen i stan märks inte så tydligt. I byarna mer. Men missär handlar det inte om. Inte utslagna människor. Livsglädje finns det gott om.
Ett hårt liv är det för många! Nu väller det på gatorna av osysselsatta män. När det inte är vinter jobbar de i Ryssland på byggen och har de farligaste, tyngsta uppgifterna, till lägst lön. Kvinnorna sliter ont. Hänvisar till rubriken nedan, tjatigt att skriva om det en gång till, liksom...
Skillnaden mellan kvinnor och män är grymt stor. Se också det nedan.
Och landskapet är bedövande vackert. Bergen är makalösa - och då har jag ändå bara vintriga halvlåga berg i Kulyab-Dushanbe-området att relatera till. I april-maj lär sluttningarna blomstra i en färgprakt helt sagolik. Och bergsmassiven i Pamir lär bjuda på toppar som bräcker det mesta i dramatik.
Men sen en bonusfördom som jag inte hade, men som också är sann: de är så otroooligt snygga, tadzjikerna! Män som kvinnor.
Det känns till och med helt BEFÄNGT att ryktet om landet vrålar säkerhetsrisk. Under inbördeskriget, var det farligt. Och efteråt när folk hade vapen hemma i drivor och sköt lite här och där på varandra. Men efter tvångsinsamlingen är det helt fridfullt. Knarkhandeln märks inte mycket av. Brottsligheten är låg, även om det väl förekommer i storsta´n, precis som var som helst i världen. Man kan gå på gatorna. Även på natten om man är normalförsiktig. I gränsområdena till Afghanistan kan man också vistas. Nä, alltså, med undantag för knäppa hundar, så var det ingenting rörande min säkerhet som någon bofast - utlänning så väl som tadzjik - ville varna för. Faktiskt! (Och det berodde nog inte på att de gärna ville bli av med mig)
Fattigdomen i stan märks inte så tydligt. I byarna mer. Men missär handlar det inte om. Inte utslagna människor. Livsglädje finns det gott om.
Ett hårt liv är det för många! Nu väller det på gatorna av osysselsatta män. När det inte är vinter jobbar de i Ryssland på byggen och har de farligaste, tyngsta uppgifterna, till lägst lön. Kvinnorna sliter ont. Hänvisar till rubriken nedan, tjatigt att skriva om det en gång till, liksom...
Skillnaden mellan kvinnor och män är grymt stor. Se också det nedan.
Och landskapet är bedövande vackert. Bergen är makalösa - och då har jag ändå bara vintriga halvlåga berg i Kulyab-Dushanbe-området att relatera till. I april-maj lär sluttningarna blomstra i en färgprakt helt sagolik. Och bergsmassiven i Pamir lär bjuda på toppar som bräcker det mesta i dramatik.
Men sen en bonusfördom som jag inte hade, men som också är sann: de är så otroooligt snygga, tadzjikerna! Män som kvinnor.
Kommentarer
Trackback