Det gamla Sovjet och jag

Tadzjikisk mat är ett härke av olika riktningar. Influeser från Ryssland, Asien och Orienten.

Här en normal och enastående bjudning hemma hos kvinnan till höger. Massor av små tallrikar. Först står nötter, torkade aprikoser, russin och mullbär framme. Sedan kommer grönsaksinläggningarna. Sen brödet, Lipjoschkan, som gräddas på väggarna i ett cementerat hål i marken, vari man också eldar. Släkt med indiska nan. Ruggigt gott. Därefter kommer ofta soppa, i vilken man lägger ner brödbitarna. Avslutas med frukt och karameller. Och inte minst: te.

Man behöver INTE vara orolig för att ha dåligt bordsskick eftersom att äta med fingrarna och använda varandras gafflar och sörpla och torka sig med gemensamma servetter och sträcka sig över grannen och äta tills man blir mätt - är precis vad man gör. Riktigt jävla skönt att inte behöva förneka sig vid matbordet :-)

Alternativ till soppan - och mer eller mindre nationalrätten - heter ploff! Roxora lagar här till vänster. En utsökt risrätt med morot och lök, stekt i oerhörda mängder olja. Kött till garnering. Oerhört gott, om man står ut med energimängden... Det där med överdoseringen av smör, fett och bomullsolja är genomgående i det Tadzjikiska köket. Ju mastigare desto mer populärt - enligt kokerskan, när jag frågade.

Här nedan en inläggning med tomat, dill, lök, nått grönt och gurka. Knytet heter Manto och innehåller fett kött och lök, ångkokas en timme.

Receptet till soppan är följande: Ta ett kilo kött, fräs det i en timme (!) i två koppar olja. Lägg ner råa morötter och potatis i bitar, fräs i ytterligare 30 minuter. Häll på vatten och kryddgrönt (framför allt dill) och låt koka tills rotsakerna är mjuka.