Istanbul – ett skitställe
På väg hem stannade jag ett dygn i Istanbul. Jag var skit-trött. Vädret piss. Istället för att få hotellet betalt som jag först blev lovad av Turkish Airlines, så satte de in ett extra flyg och ville tvinga mig på det istället. Försökte ilsket förhandla. Ingen framgång. Var sur för att jag var tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen för att komma till Turkish-Airline-kontoret. Misslyckades sedan att hitta en bra väg till bagageinlämningen och fick passera kontrollen TVÅ GÅNGER TILL. Vilket betyder lasta fram hela packningen och köra genom röntgen och sedan bli ombedd att plocka upp och visa datorn och därefter den gigantiska, väl inpackade konserven med aprikoskompott, som är en present...Sen gav jag inte stan en chans! Jag var INTE upplagd för att fascineras av en ny kultur, upptäcka en ny stad, sightseeinga och känna orientaliska vingslag. Ville handla julklappar och vara ifred.
Hade man velat sälja till mig så var deras taktik totalt fel:
– Hello, miss! – Miss?! – Please! – Good prices, nice carpets! – Please, look! – Hello?! – Hello, MISS!
Och sedan när man gått förbi, med ett fantastiskt personligt, sårat tonfall: –….ooooooooh, break my heart!
Och jag vrålade tillbaka, för mitt inre: – I´LL BREAK YOUR LEG, you f*cking, irritating bastard!!! Precis på så fantastiskt humör var jag i Istanbul...
Men för den mentala hälsan var det skönt att inte åka non stop Kulyab - Björnlunda. Så Istanbul var tacksamt. Ändå. Och jag klippte mig äntligen och blev ganska nöjd med resultatet, och hittade presenter till familjen.Så nu är jag alltså hemma. Eftersom det är jul. Vill ju liksom inte att den ska gå av stapeln utan mig. Fast nu går det magsjuka här och det blir ändå inte som man tänkt sig. Hummelihum... Så man hade liksom kunnat stanna en månad till i Tadzjkistan, med facit i hand... Surar lite... Men inget att göra.
Hur som helst. Har fortfarande lite spaningar om Tadjikistan att skriva här. T.ex. om mat och fördomsbekräftelser...