Det gamla Sovjet och jag

Helt fantastiskt! Följande har nu hänt mig TVÅ GÅNGER:

Jag går gatan fram. Då hörs springande steg på långt håll bakom. De kommer närmare. Några meter från mig dras tempot raskt ner medan killen försöker återfå en hyfsat normal andning innan han smyger upp jämsides och – frågar vad klockan är! JA, det är sant! Herregud, den repliken är ju så dålig att den är kultförklarad! Och det är JÄTTESVÅRT att inte garva. Och killen är stenseriös och förstår inte alls det komiska i situationen.  

I steg två i det här raggningskonceptet har jag sedan förstått att man frågar om tjejen är amerikan. När ursprunget är klarlagt kommer frågan om arbetsplats, och när det också är utrett är det dags för honom att berätta att han visserligen är muslim, men inte särskilt troende. Och att han kan laga mat och till och med är riktigt bra på det! He, he, he! Rått garv, men jag tycker ju att de är ganska gulliga ändå som gör sig besväret.

Men vad gör den som har brister i engelska språkkunskaper? Jo, det tadzjikiska raggningskonceptet för icke så engelskspråkiga föreskriver att man bara rakt av säger ”Are you married?” vilket också är en helt seriös och allvarligt menad fråga (som även den har drabbat mig vid två tillfällen, vilket tyder på att den är utbredd!). Där är jag ju tyvärr är tvungen att svara nej. Vilket föranleder nästa fråga, som lyder ”Why?”. Jag har ännu inte kommit på nått bra svar. På nått sätt känns frågan berättigad, men samtidigt - vad fanken väntar de sig att man ska säga??!!