Turism kanske sen
Tadzjikistan är fattigt. Men vackert så det gör ont. Att mjölka in pengar från turism hade varit gjutet. Om inte infrastrukturen varit så dålig, korruptionen så svår och folk så rädda för att åka hit.
Har hört förslag på att exploatering av Tadzjikistan för turism vips skulle rädda landet från alla problem. Det känns ruskigt avlägset. Jovisst har pensionärsgrupperna från Läs och Res, och de tyska back-packersarna börjat nosa på landet. Det är gott tecken, men de har ju inga pengar. Så man måste leta efter de med feta plånböcker. Och bedriva kommersiell verksamhet. Och då behöver man turismlicens från staten som kostar i alla fall en stadsjeep till chefen... Om om man har det starkapitalet så kan man se efter om det ändå inte finns ett hotell i Dushanbe som är flott nog för fint folk med pengar och restauranger mer gott käk. Och det finns.
Men sedan får man satsa på äventyr i konceptet, för utanför storstan finns visserligen den fantastiska naturen, men sedan bara det nedgångna samhället och den fattiga landsbygden. Vägar som schweizerostar, ouppvärmda/o-air-conditionerade hus och damm och smuts.
Men den svåraste nöten är säkert att få folk att förstå att man inte blir nedslagen, nerdrogad, rånad, mördad och sedan kidnappad när man går till snabbköpet.
Bilden ovan är från en hajk fixad av tadzjikisk resebyrå. Målgrupp: utlänningar som jobbar inom bistånd och på ambassader och vill hosta upp 20 dollar för biltransport och 4 timmars vandring. Det går troligen riktigt bra för dem. Men marknaden är rätt snart mättad med bara ett företag.
Bilden nedan: lite bonderomantik. Materiel till kvastar.