Okej, ni kan nu kalla mig coach
Detta är en viktig händelse för mitt ego. Alltså måste jag göra ett undantag och skriva lite om det här biståndsprojektet. Fastän jag tänkt att jag ska lämna dem lite utanför. För att inte råka avslöja några hemligheter eller lockas skriva nidtexter om eventuella misslyckanden.
I forrgar hade vi seriöst samtal om vad jag ska göra här. MIN tanke har varit att göra nån form av populärinformation om projektet, sånt där som jag brukar producera på jobbet eller ideellt eller i min lilla firma MediaMateria. (Smart! Jag passar på att göra lite reklam: www.mediamateria.se). PROJEKTLEDARENS tanke har hela tiden varit lite svävande. Misstänkt för en person som inte vet vad den vill och har svårt för att få saker och ting omsatta i praktik effektivt och snabbt, jo det har jag erfarenhet av…
Men visar sig helt fel. För han vet exakt hur man arbetar för bäst resultat. Jag är HELT HÄNFÖRD av det här projektets arbetsmetoder och drivkraft! Hållbarhet är nog faktiskt bara förnamnet. Och nu har jag då alltså blivit utsedd till att coacha genderspecialisten (som kvasi är den person som har hand om kvinnogrupperna och deras business). Jag är snudd pa expert, vilket ar en term man slanger sig mycket med i bistandsvarlden, liksom specialist, men jag vet inte vilket som ar finast... Jaha, nu tenderar jag redan till att borja raljera sa lika bra att avsluta amnet.
Hur eller hur tar jag mig an uppgiften sa seriost som bara en person med storasysterbakgrund kan gora (ett sa kallar forutbestamt ode) och glommer helt bort att jag lovat mig sjalv att for-fan-slappa-loss-och-inte-va-sa-javla-duktig-jamt...