Ryskan sitter som en smäck
- Dag nr ett gick jag därifrån segerviss. Hade god nytta av ett och annat som satt fast i bakhuvudet från kvällskursen för åtta år sedan.
- Dag två var idel nyheter, men fortfarande hanterbart.
- Dag tre var tuff. Grammatiken och de nya orden fyllde upp hela hjärnan, det började bli rejält trångt.
- Dag fyra gick det inte längre att sortera bland informationen. På kvällen försökte jag till förbannelse hamra in nya ord och böjningar, men det GICK bara inte.
- Dag fem, första en och en halv timmen, kunde jag inte svara på den enklaste fråga. Mindes inte ett skit av glosor och grammatiska regler, inte det enklaste ord. Men då blev lärarinnan mildare och vi hade ett lättsamt avslut med lite repetition och sånt.
SEN kom revolutionen. På väg hem på tunnelbanan. Då märkte jag plötsligt att jag kunde veckodagarna. Herregud, var kom det ifrån? Och reklamskyltarna, som jag sett under tre veckor, verkade plötsligt inte helt obegripliga. ”Nyhet! Alla kan ringa för 35 kopek i minuten. Skicka bara ett SMS till…” Och jag fattade varför ”minut” hade just den där ändelsen.
Sen tog jag bussen från Pusjkins centrum till lägenheten och råkade sätta mig på konduktörens speciella säte (som var klätt med fårskinn, vilket jag bara betraktade som en scysst gest genemot resenärerna) och hon försynt nog inte körde bort mig, utan stod upp bredvid genom flera kvarter. Men så såg jag OCH KUNDE LÄSA skylten: "Konduktörens säte". Och min segerglädje från kursdag nummer ett återvände när: ”Förlåt! Jag såg inte skylten” kom över mina läppar. För mig en oerhört avancerad mening. OBS! Här har vi dessutom att göra med imperfektform! Och inte nog med det: hon fattade också, och svarade att det inte gjorde nått (fast okej, det tog jag mest på kroppsspråket…).