Det gamla Sovjet och jag

Pa nattaget till Kiev rakade jag pa en egelsktalande ukrainare som enligt egen utsago dyrkade vast. Vastra Europa och USA. Hans storsta drom var att bo i London, Los Angeles eller New York. Jag ifragasatte starkt hans langtan.

Varefter vi plockade sonder argumenten for och emot vast sa framgick det med storsta tydlighet att jag bara ar precis lika fixerad som han - fast at motsatt vaderstreck. Ja, det visste jag val att det var sa... - Det ar for att du redan bor i vast som du kan (kosta pa dej att) intressera dig for ost. Javisst, fast jag vill ju inte se det som att han har det sa valdigt mycket samre an jag. Det gick ingen nod pa honom, rent ekonomiskt. Hans unga nation har en massa problem att losa, men kan kanske ga en mycket battre vag an den `vast` har gatt. Allt AR inte efterstravansvart i vast, forsakrade jag honom. Han var inte sarskilt imponerad over mina asikter.

Visst, visst, jag kan trivas i ost och veta att jag nar som helst kan aka tillbaka till ``trygga`` Sverige. Och jag vill inte pa natt satt forharliga missar, korruption, fattigdom och orattvisor. Men hur ska man kunna vara med och bygga ett bra land nar man inte ser natt gott i det man har? Det maste man val ta till vara? Han var inte for fem ore stolt over att vara ukrainare. Ska man bara ta konceptet fran `vast` och applicera det? San dar dyrkan kan bara vara dalig.

Intressant diskussion som han avslutade genom att spa oss tva en fantastisk framtid tillsammans. Sa javla typiskt. Plotsligt kandes det utmarkt att han klev av redan halvvags till Kiev.