Det gamla Sovjet och jag

Det är bara att andas in, svälja svordomarna och börja om från början. Med en NY visumansökan till Ryssland... Eftersom proceduren inte kommer undan med mindre än säkert en månad, så har jag intensivspånat på Plan B. JA! DET STRESSAR MIG ATT FRIÅRET RINNER IVÄG I SVERIGE. Det är mer än en månad sedan Tadzjikistan. I min föreställning hade jag varit österut igen för tre veckor sedan.

Blixtsnabb överläggning:
Vilka länder finns det som jag vill till? Väldigt dum fråga, det är ju de där i gamla Sovjet. (Å så östra Europa också fast av nån anledning känns det roligare när det är lite varmare)

Vilka av de länderna kräver INTE visum?
Estland (men där har utvecklingen till marknadsanpassning varit så framgångsrik att de har klivit över gränsen på riktigt. Kanske får jag fan för att jag säger det, men det är ett nytt Finland. En lyckad assimilation. Ett västland. Grattis!),
Lettland (som av någon konstig anledning blivit det land som jag faktiskt varit i och lärt känna en del, långt före friåret),
Ukraina (där jag startade friåret),
...och så Litauen. Och dit kan man dessutom få en OFÖRSVARLIGT billig biljett till från Skavsta. Det kan bli en kort vistelse, beroende på byråkratryssarna. Men jag åker på onsdag...