Det gamla Sovjet och jag

Som man baddar far man ligga. Igar var jag en tragisk ensamturist med for lite att gora. Idag en hart arbetande manniska med tva skrivjobb att bita i. Sa nu kanns det fantastiskt! (Jag framstar ju som sjukt arbetsnarkomanisk, men det ar bara en cool image ;-)

Ja, Tblisi ar en stor stad. Det marktes nar jag akte fel med en taxi i 45 minuter for att komma till jordbruksministeriet - som bytt lokaler... (A ena sidan var jag glad over att se lite olika spannande forortsdelar av staden. A andra sidan gillade jag INTE att vara med i det dar dataspelet som kallas trafik, dar man ska forsoka att i sa hog fart som mojligt, saxa mellan korfalten och bilarna, samtidigt som man tutar och aktar sig for groparna i vagen!) Men anda, stan kanns liten. Alla pluttiga affarer och kvartersatmosfaren, gor att det kanns som en by.

Det har ar INTE en sovjetisk relikt. Pa ytan ar Sovjet, i alla fall for mig, sparlos. Byggnaderna ar inte Stalins, kulturen inte uniformerad och allting verkar ha sin ostyrda, gilla gang. Tunnelbanan ar dock IDENTISK med Petersburgs. Sa DET var nog ett sovjetiskt storinkop. Polettautomaterna, kassorna, kurerna, till och med rulltrappornas imponernade langd ner i underjorden ar detsamma. Den enda skillnaden ar att poletterna ar av rod plast och inte metall.

Men jag kan fortfarande inte saga vad det har stallet paminner om. Mojligen gissar jag ju att det ror sig om natt helt eget. Det skulle ju absolut en Georgier saga, jag ar overtygad ;-) Men som utboling vill man ju kunna relatera, liksom. I morgon ska jag ut pa landet, kanske far jag lite battre perspektiv pa vad Georgien ar, da.

Pa fotot en av manga sma butiker.