Bye, bye Litauen
Kanske var det inte min tanke att hänga därborta i nära en månad. Men bra för att jag lyckats lära känna 1) en stad jag inte besökt tidigare, 2) några mycket trevliga människor, 3) lite av en annan kultur och 4) en värld av ny musik , samt 5) mig själv lite bättre (som vanligt:-). Har lagt till några smärre kunskaper i ryska språket och haft en i övrigt kanske onödigt soft tid.
Det hastiga besöket i Minsk tenderar liksom att överskugga rätt mycket av intrycken från Vilnius. För att översätta det till normalturism: besök Oslo i tre veckor, åk därefter tre dagar till Tokyo. Fundera över vad du kommer att berätta mest om vid hemskomsten. :-) Nuläget ser ut sånt:
Hänger i Sverige igen.
Visuminbjudan verkar för tillfället försvunnen, gaaaaaah!.
Jag glor i kartboken.
Se på fotot hur svenskinfluerat det är i Vilnius...
Kara Therese,
Jag var mycket mycket glad att du hade kommit till Vitryssland! :) Halsa pa alla andra som jag kanner och hoppas att det ska bli en ratt tendens av svenska turister som kommer till Minsk :)
Tack för inblicken i den litauiska vardagen och för rapporten från Lukasjenkas rike. Den senare är tänkvärt, inte minst på grund av det du skrev i ett annat sammanhang d v s att det är kortare restid till Minsk än till London. Alltså, det är noterbart att despoti alltjämt fortlever. Cynikern i mig undrar om man inte skulle kunna K-märka denna kvarleva och rest av Sovjet. Förslaget kanske faller på sin egen orimlighet, såvida det inte skulle finnas en mängd personer som skulle kunna tänka sig att leva ett postsovjetiskt Skansen. De kanske finns, vem vet? Om det inte blir Ryssland, vart bär det av då?
Halloj Liudmila!
Jo, och om du förresten tycker att jag ljuger för mycket om Vitryssland här på bloggen, säg ifrån!! ;-)
Hej Thomas. Haha, ett postsovjetiskt Skansen? Absolut, det finns en skaplig mängd kandidater till att sitta i burarna...och frivilligt, är jag rädd...
Hej, varför detta intresse av det fd. sovjetimperiumet? Intressant blogg, hej svejs!
Hejs Patrik! Varför? Shit, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det. Men snabbsvaret är att det är så inihelvete bisarrt att man har en revolution i bästa anda och med folket för ögonen, sen bygger man upp en fullkomlig diktatur och behandlar folket som om de vore stenar på en grusgång, och efter det så faller hela samhället sönder i småbitar och männsikor och republiker ska ur det totalitära systemet som regerat under generationer, skapa ett fullkomligt nytt samhälle, med helt nya ideal. Det är så otroligt jävla spännande att jag får gåshud när jag skriver det! Och varje självständig republik har gått sin egen väg. Till detta kommer min tanke om att i den värsta jävla skit, så finns det även frön av nått gott, sånt som man måste försöka bevara i den här omvälvningen... Och det vill jag också förstås hitta.
Haha, nu blev det ett långt svar ändå.