Det slitna är faktiskt bara yta
(Idag hade jag eg. forberett ett stycke om Estlands gravar, ni vet, och det som ligger bakom...SAKLART maste det analyseras...men texten pa mitt medhavda USB ser ut som helvete,inte en bokstav kan visst tolkas ratt...aterkommer...)
Mmm, jag har förstått att det skrämmer, det här slitna. Att murbruk faller ner, asfalt inte täcker, trä spricker och färg flagnar - känns otäckt. Kan det verkligen bo rediga människor här??? Nävisst, i Sverige har jag aldrig sett nått mer nergånget. Nån stans.
Men det är yta. Man behöver ingen kalkyl för att förstå att det skulle kosta skjortan att renovera upp hela det ryska samhället. I väntan på bättre tider finns det en massa folk som sopar, bättrar på färg, fyller igen hål. Men det går inte att göra med finish när utgångsläget är så B. Så i övrigt är det bara att göra som vem som helst - inte bry sig.
Okej, jag har själv inget som helst problem med slitna miljöer. Tycker att det är en sund kontrast till den störttråkiga fräschhet som måste vara målet för var och ens bostad (om man vill verka normal...).
Men jag är SÄKER på att vem som helst snabbt skulle vänja sig vid de slitna miljöerna, om de stannade lite längre än en vecka i stöten. Och kanske (som jag) också tycka att det är rätt hemtrevligt. I väntan på bättre tider...
Pa bilden en entre till ett hyreshus, faktiskt en av de flottare adresserna i Archangelsk
Jodå, visst vänjer man sig vid det slitna
Jag tycker dock att det är lite skrämmande att se sig i spegeln även om man börjar bli lite van.he he
Skojiga tävlingar det finns!!
Intressanta tankar!