Det gamla Sovjet och jag

Fram till 28 års ålder hade jag ALDRIG varit nöjd med en klippning.

Kom ut ur salongen och såg ut som en tant, en liten flicka eller en amerikansk tonårsskådis.

Jag trodde att det var så det skulle vara.

Sen fann jag Bergfeldts i Kalmar. Halleluja!

Och jag trodde att de var DE ENDA I VÄRLDEN som förstod sig på att göra nått kul av mitt hår!

MEN. I mars var jag i Minsk när håret började se ut som svinto. Hoppades att frisoren skulle parata nagra ord engelska, det gjorde hon inte. Men SKITSNYGGT, blev det! Och bara sådär! 
Igår var jag och klippte mig i slumpvis vald salong i utkanten av Petersburg. Och när det värsta fluffet hade lagt sig - ja då visar det sig igen vara en mirakelfrisör till!

Det KAN inte vara en slump. För jag har sett en sån enorm variation av trediga, välklippta, djärva, färgade, stajlade frisyrer - i Ryssland, Vitryssland, Litauen och Ukraina. Tror helt enkelt att frisörerna är jävligt skickliga och orädda!

I augusti färgade jag mitt röda hår brunt, för att jag "tyckte att var onödigt att sticka ut mer än man gör ändå, som utlänning...".

Haha, vilken missbedömning! Den hårfärgen, som kanske eventuellt syntes lite i en svensk miljö. Den hade varit HELT OSYNLIG på gatan här. :-)

Fotot tva rodhariga tanter