Det gamla Sovjet och jag

Idag hade jag den äran att träffa en hjälte. I den lilla, lilla byn en å en halv timmes bilresa från Archangelsk var skolan hotad. För få barn. Jämför vilken småort som helst i Sverige. De unga flyttar, de gamla blir kvar. Uppgiven stämning.
 

Då tänker den här kvinnan: mina fyra barn håller på att växa upp. Jag har plats i mitt liv för fosterbarn. Och så hämtar hon hem sex stycken (!) från ett barnhem I Archangelsk. Räddar skolan. Räddar byns framtidstro. Ger några barn ett riktigt hem.

My respect!
 

Bilden: Ett av de hemtrevliga klassrummen, i skolan som alltså lever kvar...

Vaknade av ett uselt sn?ande. Konstaterade att det ju ?r s?ndag och det ?r vilodagen. ?t kefir och korvmacka till frukost. Och kaffe och en slags mjuk mar?ngkaka, en kolhydratsbomb som man inte kan nonchalera n?r den v?l hamnat i magen. Fick g? en l?ng promenad och hamnade p? marknaden. Och handlade: h?rf?rg, balsam, tv? par strumpor, en BH. Det finns tre prisniv?er. Antingen handlar man av torghandlarna till en h?rligt l?g kostnad. Eller s? g?r man till butikerna och betalar n?stan som i Sverige. Eller s? ?r man dum och knallar in p? det exklusiva k?pcentrat som ?r till f?r jag-vet-inte-vem. Obehagligt att n?n har r?d att g? dit. Man undrar genast varifr?n de nyrika har all sin kosing.
 

Till lunch grillspett (schaschlik - l?gg det p? minnet f?r matupplevelse). F?rf?riskt mat-os spred sig ?ver hela marknadsplatsen. Sen tog jag ettans buss hem. Nio rubel, 2-3 kronor, betalar man till kondukt?ren och s? ?r man hemma p? 10 minuter. P? kartan ?r avst?nden inte s? l?nga. Men d?r huskolosserna ?r s?d?r stora, som f?rbi Leninplatsen, d? ?r det riktigt tr?kigt att g?.
 

Gick in i mitt hem. Lite tr?kigt det ocks?. Kvinnan som hyr ut rummet var och jobbade. Och nu hade det blivit sol! Jag tog kameran och gick ut. Fotade de h?r motiven:

   
Huset framf?r mitt. Strandpromendaren.  Tre f?r?ldrar med barn. Tv? som shoppat mat. 
 
Gick hem igen f?r att h?mta tr?ningskl?der. Det visade sig n?mligen ligga ett gym i kvarteret intill. Klev ombytt in i lokalen och tittade mig runt. En tr?ningsinstrukt?r kom ilande och sa en v?ldig massa saker. "Fattar ingenting", sa jag. "Tio minuter h?r!", l?d kortversionen och jag fick kliva upp p? trappmaskinen. "En timme?", fr?gade han glatt. Visst sa jag och s? guidade han mig genom en timmes program med olika maskiner, vikter och upprepningar. Det kallar jag service. Och fick ocks? duga som dagens sociala aktivitet n?r vi sm?pratade med de f? ord som vi b?gge (troligen) kunde f?rst?.
 

Sen b?rjade det bli m?rkt och det k?ndes som om dagen ?nd? borde inneh?lla lite jobb ocks?. S? det fick den g?ra. Nu sitter jag i k?ket vid matbordet med taklampan t?nd. Ryssarna ?r inte s? mycket f?r det d?r med mysbelysning. Radion i bakgrunden, det verkar vara en bokuppl?sning. Kokar lite kaffe. Tittar ut p? m?nen ?ver hustaken. V?ntar p? att kvinnan jag bor hos ska komma hem. K?nns inte s? skitigt som tillvaro. Och i morron ?r det visst ledig dag igen, hahaha :-) Ryssarna ?r galna i ledigheter. Kompenserar lite h?r och d?r med att jobba n?n halv l?rdag, som ig?r, men p? det hela taget tror jag visst att de ?r of?rsk?mt mycket lediga (fast vet att jag f?rlorade n?n diskussion om det d?r med en ryss nyligen, minns dock inte vilket grepp jag f?ll p?...)

Planet gjorde en stor lov runt Archangelsk på väg ner. Det platta skogslandskapet breder ut sig en helvetes massa mil. Snö finns inte mycket kvar. Mellan granarna visar sig ett system av bäckar, åar, myrar. Och så den stora breda floden Dvina som vältrar sig mot havet i stora snirkliga rörelser. Isen håller på att lossna och driver iväg.
Archangelsk ligger i flodens delta där vattenarmarna sträcker sig det par milen ut mot Vita Havet.  I ett disigt kvällsljus såg våren inte ut att vara långt borta... Hm, nu kan det kan räcka med lyriskt skönlitteraturdravvel.

Stan ligger alltså som en hög av byggnader mitt i en ocean av natur! Jo, vägarna är rätt slitna, husen med, men det tänker man ju liksom inte på efter ett tag. Stranden är fenomenal. Sex kilometer lång längs floden. Och jag har utsikt från mitt fönster. Det sägs att maj är vackraste månaden på året. Väntar med spänning.
 

Och ska man bara skriva tre stycken om stan så måste man använda ordet Vänlig. Archangelsk är en liten fjutt i ryska ögon. Kanske är det småstadsmentalitet man känner? Ett förvuxet Kalmar? De jag har träffat hitintills är bara förjävligt schyssta människor! Aaaaah! JAG AR ANTLIGEN I RYSSLAND IGEN :-D

Bilden visar utsikten fran mitt rum over Dvina och strandpromenaden. Snyggt eller vad!???

Banne mej! Efter en moloken stund pa planet nar jag trots allt tyckte att det kandes ganska jobbigt att komma till ett nytt plejs, vara social och trevlig, hitta kompisar, installera mig, jobba, fixa... DA stoter jag ihop men en riktig entusiast!

Nan gang senare ska jag skriva om hur ointresserade och negativa jag uppfattar att utlanningar i Ryssland och andra ostlander ar. Det maste vara sa javla trist for dem att ha en san installning. Men den har svenske entreprenoren, han ar en god ambassador for Archangelsk! Nu har jag introducerats till stan och till de basta olsorterna. Kunde det ha startat battre?

Nu lyser solen, det ar nagra grader varmt. Det ar kanns skitbra!!

Jag börjar få problem med begreppet "de gamla sovjetrepublikerna".

För åtta månader sedan föreställde jag mig området som ett stort kompakt töcken. Som en stadsunge tittar på en skog. Och jag ville bo i skogen och se hur den var. Och efter hand visar det sig att skogen innehåller olika trädslag i varierande ålder, och markägaren sätter sin prägel på bestånden, det är kalhugget här och förvuxet där. Och i skogen finns också plats för små åkrar, och nån skogstjärn, lite bilvägar och stora gläntor. Tillslut känns det faktiskt fel att ens prata om en skog.

"De gamla sovjetrepublikerna" klumpar ihop länderna så att man luras att tro att det handlar om en homogen massa. Det är problem nummer ett.
 

Problem nummer två är laddningen. Skogen är inte nått man skrämmer barn med längre. Men Sovjet!! Att nämna ordet är som att skjuta sig i benet. Om man vill att länderna ska få en ärlig chans att visa upp vad de går för, då FÅR man bara inte att kalla dem "de gamla sovjetrepublikerna". Då är de ju borträknade innan de kliver över startlinjen.

Så. Vad fan ska jag kalla området nu? Har försökt att säga "länderna österut", men då tror folk att det handlar om Finland eller Thailand... Ge mig ett tips!
 

 
 
Lite exempel på diversitet i "det där området"
Petersburg firar andra världskrigets slut - ett hus på den lettiska landsbygden - getter på bergssluttning i Tadzjikistan - Svartahavskustens tursitmagnet Yalta (Krim)
 

Ja, har ar ett par bilder fran demonstrationerna.
Maste korrigera det dar uppskattade antalet demonstranter. Nu snackas det visst mer om en bit over 10 000...men vem kan uppskatta sant?

Syns poliserna? De star tatt, tatt for att hindra demonstrationstagen fran att sammanstrala till storre grupper.

Stamningen bland demonstranterna god. Poliserna mindre glada. Och det smittade av sig pa de som blev slagna eller omkullvrakta. Forstas. Men vackert vader och framtidstro!  



Jag har ALDRIG I MITT LIV sett sa manga poliser pa en gang, som denna dag. Som kuriosa kan namnas att en polis tjanar ratt bra. Kanske ar det en bidragande orsak till att korruptionen faktiskt inte ar en san plaga har.

Daremot gar det bra att ramla in pa polisyrket praktiskt taget direkt efter att ha gjort lite lumpen. Borgar inte for nan sarskilt hog kompetens eller mognad hos de har killarna, kanske...

Som pa de flesta demonstrationer var medelaldern val sadar en liten bit aver 20. Unga och arga, ni vet.

Men tanter som denna ar anda inga undantag.

Tyvarr. Jag lyckades inte plata nagra poliser in action. Kanske for att det var bast att skydda kameran nar de blev for nargangna. En fotograf sag jag trilla framstupa nar polisen tryckte sig fram, hans kamera spreds over hela gatan.

På söndag är det då årsdagen av sammandrabbningarna mellan polis och anti-Lukasjenkodemonstranter. Skäms lite för att känna hur spännande det är. Rätta känslan borde vara allvaret. Det sista jag vill vara är b-variantens äventyrare, "vet inte riktigt vad det handlade om - men jag var där!". Samma kategori som åker på festival för att kröka och röka, och skita i musiken... Banal liknelse, men ni fattar.

Min inbjudan till ryskt visum verkar vara på väg till Stockholm, halleluja. Det kan bli en anledning till att inte stanna borta mer än kanske nån vecka. Beroende på vad meningsfullt man annars kan hitta på att göra i Vitryssland.

Här torget där det hände förra året. Då var det skridskobana över hela stället. (Fotot från 8 mars med en banderoll för att hylla kvinnodagen)