Nordea = Sovjet!
Först självransakan: Jag slarvade bort mitt Visakort i Petersburg (där jag stannade till för att fira midsommar). Det var naturligtvis fruktanskvärt klantigt. Särskilt med tanke på att det bara var en månad sedan jag lyckades få det förra stulet.
På Nordeas hemsida säger de att sånt man kan få hjälp med i Sverige - det kan man också förvänta sig på Nordeakontor i Finland och de baltiska länderna.
Okej. Jag behöver alltså inte låna pengar av någon i Petersburg. Jag kan ta ut på ett Nordeakontor i Tallinn och köpa färjebiljett hem.
Jag åkte till Tallin med 200 estniska spänn på fickan.
För att göra berättelsen i kortform:
Nordeakontor i tallinn tittar förvånat på mig och säger NÄ, VI har ingen kontakt med SVENSKA nordeakontor.
- Ööööh, nähä, kan jag flytta över pengar därifrån och hit?
- Oh, ja, det går jättebra. Men det tar tre bankdagar.
- Men kan man göra det snabbare om det är akut?
- Kanske, men det har vi aldrig gjort.
- Och hur tar vi reda på det.
- Ring din Nordeabank i Sverige.
Jag tänkte på Nordeas telefonköer och bestämde mig för att besöka min internetbank först. Kanske kunde man betala en färjebiljett via den, med en utlandsbetalning?
Nä då måste man såklart ha aktiverat utlandsbetalningsfunktionen - genom att ringa kundtjänst.
Så jag tog fram min mobil och svettedes lite medan jag tänkte på kommande mobilräkning. .
Slog numret till Nordeas kundtjänst i Sverige. Beräknad väntetid: 6 minuter.
Fick veta att det finns något som heter emergency card där de kanske kan hjälpa mig få tag i mina egna pengar.
- Jag kopplar....
En automatisk röst säger "Denna telefontjänst är tyvärr tillfälligt ur funktion" pip, pip, pip. Tuuuuuuuuuuut....
Åt HELVETE! Nu började jag svettas på allvar. För det är inte jättekul att stå i en stad där man inte känner någon. Med ca 130 kronor på fickan. Utan biljett att ta sig någonstans. Och inte veta var man ska spendera natten. Eller hur man ska kunna köpa mat..
Då gick jag till svenska ambassaden.
De kunde hjälpa mig, kanske, för de skickar fax med en förfrågan om snabb utlandsbetaling till Nordea, men klockan började närma sig fyra, och då kan man såklart itne längre nå dem.
Lösningen blev tillslut att min fantastiska lillasyster räddade mig. Genom att skicka över pengar från en Pressbyrå i Lund via Western Union. Det tar dem 20 minuter att landa i Tallinn. Kostar 190 kronor.
Jämför allstå Nordea, tre dagar, 300 kronor i avgift, plus telefonkökostnader och frustration.
Hur kan de ha blivit såhär?!
Kanske är Nordea precis som i Sovjet en såndär ionstitution som inte har behövt bry sig om att man ska vara till för folket. Att man har kunder man ska uderlätta livet för. Att man ska sträva efter att vara smidig och tillmötesgående. FY FAN VAD MAN KAN BLI SUR!!!
Arla och omoralen
Kommer ni ihåg Arlas kampanj? Den gick såhär: Georgierna har i evigheter ätit sin traditionella yoghurt och det är nog inte slumpen som gör att de lever länge och är friska... Det ironiska är bara det att Arla med EUs hjälp kan dumpa sitt mjölkpulver med god förtjänst i länder som Georgien. Och DET gör att mejerierna här inte längre köper färskmjölk från de georgiska småbönderna. Utan handlar in pulver att göra sin yoghurt på.
Så först använda bönderna till sin reklamkampanj.
Sen slå undan benen på dem och göra dem fattigare än de någonsin varit.
Jag tror det kallas att exploatera utsatta människor...
Yoghurt i en kyldisk i Tbilisi. Och en landbruksarbetare i östra Georgien (visserligen inte mjölkbonde själv, men det behöver jag ju inte berätta ;-)
En i-och-for-sig bra aktenskapsmarknad
Strategin ser ut sadan.
En tjej utan vigelring uppenbarar sig. Den aldre kvinnan kan inte vara saker, sa hon maste i alla fall fraga om hon ar gift. Om tjejen ar sa dum att hon sager nej, istallet for att ljuga, sa kommer den aldre kvinnan att jattesnabbt forsvinna for att ringa ett telefonsamtal. Sedan ar det for sent for tjejen att med hedern i behall smita fran platsen, eftersom hon formodligen redan har blivit patrugad bade kaffe, kakor och vykort...
Och tjejen maste vanta i evigheter for att nan yrvaken kille (se ovan, drogberoende eller dronare...) ska komma fran andra sidan staden, och han har a sin sida fatt hora att det finns en tjej som ar i nodsituation och behover hjalp av nagon som kan spraket. Det har behover man ju bara ga pa en gang for att avstyra i framtiden. Men eftersom det ar ett sant fantastiskt tydlig och nationell strategi borde det ABSOLUT namnas i resehandboken!!
Man ska inte plocka blommor i nationalparken!
Visserligen ar jag i Petersburg igen, men ar itne riktigt fardig med iakttagelserna fran Georgien.
Var och gick i bergen i en urtjusig nationalpark. Det fick man inte gora ensam, sa jag hakade pa en amerikansk-georgisk familj. Tva medlemmar av varje nationalitet. Amerikanerna och jag smog runt vordnadsfullt (na ja..) i den ororda naturen och tittade. Georgierna skrek, skrattade ocgh plockade blommor. ALLA blommor! Alltsa, jag var tvungen att GA I FORVAG for att fa en bild pa den har liljan:
Och lite senare fick jag prata med nationalparksadministrationen (som jag intervjuade for en tidningsartikel, pa mitt ganska effektiva satt forsoka undga att kanna mig som ensamturist) sa visar det sig att aven om utlanningarna pa besok i parken ar fa. Sa star de inhemska turisterna bara for 15 % av besokarna. Det ar ju INGENTING! Georgierna gillar inte att vandra. Vet inte hur man beter sig i naturen. Har ingen respekt. Eller ser sa mycket vits. Ja, det var val ungefar vad de sa, och vad jag kunde se.
Borjomi, heter stallet. Och ar ocksa kant for sitt mineralvatten.
Smittobanken
Fran Litauen visade jag i varas en bild pa en bankomat ur kedjan "Snoras". Halvriskabelt ur smittosynpunkt att hamta pengar dar, tyckte jag... Men fragan ar om inte Georgiens "TBC bank" kanns lite vassare :-)
Gravsten som sager mer an tusen ord...
Med utsikt over Kaukasusbergen ligger de har gravarna pa omse sidor om en liten smal vag. Nagra inhagnade, nagra for sig sjalva, nagra lite i grupp. Men alla med sadana har fantastiska foton.
Till hoger en gravsten fran 1979. Mannen star framfor en bil. Sakert ett lyxak pa den tiden. I mitten en avliden fran 1989, han ar inte olik Stallone. De tva till vanster enkla och klassiska, ofta allvarliga ansiken, men inte alltid. Tredje fran vanster en man i en san dar Frank Sinatra-morronrock (eller vilken skadis var det nu...). En analys av detta kanns klockren som tema for en tiopoangsuppsats i natt universitetsamne, va?!
Antligen en sovjetrest
Sa har ser det ut innanfor dorrarna:
Enormt, och ode! Villade in i en restaurant stor som en biosalong. Tre dukade bord, resten, kanske 30, med uppochnedvanda stolar. Ingen nagonstans. I koket fanns en kvinna. Hon drog ivag med mig till en anna kvinna. Som visade mig upp for trapporna sex vaningar. 40 kronor natten. Inget vatten visst i kranarna, men det kommer lite senare i kvall. Elsladdarna dragna over badkaret. Visserligen tva sangar for mig sjalv, men bagge utan fjadring alls. Men jag ar exalterad! (Forlat for det, Georgien...)
Man kan totalrenovera en stad pa 8 manader
Sighnachi ligger mitt i vindistriktet, men Azerbajdanska bergen at soder. En historisk hogborg. Men har val fatt sina tornar under Sovjet. Forfall och betongklosshus.
Har jag sett natt iknande? Na, tror inte det. Det finns INTE ETT HUS som det inte renoveras pa. Byggjobbarna ar nog i tusental. De arbetar utan vilodagar. Det ar ett OVASEN som ar helt fantastiskt. Alla maskiner, alla rop och skrik, lastbilarna, hamrandet, hackandet.
Fram till forra aret var det har en deprimerad bygd. Efter Sovjetkollapsen kom arbetslosheten, och som krydda pa moset, nu Rysslands embargo. Vindruvspriserna ar till intet. Arbetslosheten driver folk till storstaden. Invanarantalet har sjunkit fran 12 000 till 2 500 personer, permanent boende!!
Med statens satsning i mangmiljonklassen ar som manna fran himlen. Verkar alla tycka. Det har vill jag se om nagra ar igen :-) Hoppas att de lyckas fixa den har turistanstormingen utan att salja sig sjalva. Hoppas...
Tblisi
Ja, Tblisi ar en stor stad. Det marktes nar jag akte fel med en taxi i 45 minuter for att komma till jordbruksministeriet - som bytt lokaler... (A ena sidan var jag glad over att se lite olika spannande forortsdelar av staden. A andra sidan gillade jag INTE att vara med i det dar dataspelet som kallas trafik, dar man ska forsoka att i sa hog fart som mojligt, saxa mellan korfalten och bilarna, samtidigt som man tutar och aktar sig for groparna i vagen!) Men anda, stan kanns liten. Alla pluttiga affarer och kvartersatmosfaren, gor att det kanns som en by. Det har ar INTE en sovjetisk relikt. Pa ytan ar Sovjet, i alla fall for mig, sparlos. Byggnaderna ar inte Stalins, kulturen inte uniformerad och allting verkar ha sin ostyrda, gilla gang. Tunnelbanan ar dock IDENTISK med Petersburgs. Sa DET var nog ett sovjetiskt storinkop. Polettautomaterna, kassorna, kurerna, till och med rulltrappornas imponernade langd ner i underjorden ar detsamma. Den enda skillnaden ar att poletterna ar av rod plast och inte metall.
Men jag kan fortfarande inte saga vad det har stallet paminner om. Mojligen gissar jag ju att det ror sig om natt helt eget. Det skulle ju absolut en Georgier saga, jag ar overtygad ;-) Men som utboling vill man ju kunna relatera, liksom. I morgon ska jag ut pa landet, kanske far jag lite battre perspektiv pa vad Georgien ar, da.
Pa fotot en av manga sma butiker.
Borgen som vakar over Tblisi
En urvacker vy over staden (fast har inte direkt mot centrum) far man om man knatar upp till den gamla borgen.
Mer skrivet blir det inte idag. Jagar arbetsuppgifter som en galning! Dag tva kanner jag mig patagligt som en ensamturist. HATA! Det ar varsta scenariot! Jag vill ju jobba!
Ett par bilder...
Jag har aldrig varit pa ett liknande stalle. Vad kan det paminna om? Kanske Kuba, sa som jag forestaller mig det, utan att ha varit dar... Det ar inte Europa i luften, inte Asien...
Nedan nagra aldringar och ett politiskt budskap. Varmt, lummigt, fargstarkt. Vitloksdoft och avgaser. Bilisterna ar javligare an jag nagonsin sett! Bade skumogda och dodsforaktande samtidigt.
Ojojoj, vilket stalle!
Vad man kan ana om Georgien
Georgien. Sodra Kaukasus. Som sagt. Lange har jag velat hit! Nu blir det som turist, men med lite tur finns det kanske natt artikeluppslag att stota pa...
Na. Med guidebok i handen och ett par kontakter kanner jag mig mer forberedd an igar. Bra va!
Har har vi det (pa en snodd bild...), bredvid Svarta havet
Det har vet jag om Georgien:
- Ett helvetes dramatiskt bergslandskap!
- Fyra miljoner invanare.
- Huvudstaden Tblisi har 1,5 miljoner.
- Man pratar georgiska, men ocksa ryska.
- Ett urtjusigt alfabet!
- Georgisk-ortodox kyrka.
Och det har tror jag:
= Gastfriheten ar en nationalsymbol
= Landskapen ar sagolikt vackra
= Tblisi ar en enastaende stad
Att forestalla sig resten ar svart...
Nar man pratar om fattig landsbygd, ar det da som Tadzjikistan? Eller mer som lettisk? For det ar ju faktiskt relativt. Och om man sager att Tblisi ar en modern stad. Menar man hela? Och kanns det europeiskt? Eller orientaliskt?
Jo just det. Det dar med politik och granser, inbordes stridigheter och Rysslandsgruffet...det tar vi sen.
Har en snodd bild till, som visar bara Georgien. Med Ryssland norrover. Azerbadzjan osterut, Armenien och Turkiet soder om. 
Georgien - äntligen och ovärdigt
I alla fall så har jag handlat en reseguide och idag fått värdefull kontaktinfo. Det är en helvetes lång båtresa till Riga, som delvis kan slås ihjäl med att läsa in sig på landet... Därifrån går AirBaltics flyg till Tblisi.
Titta gärna här, officiell turistsida från Georgiska regeringenen. Flott va!?
http://www.tourism.gov.ge/geo/
Står att den är under instruktion, men mycket finns ändå att läsa
Långweekend i Sverige
Men jag kan rekommenderar alla att ta en långhelg och åka till Sverige ;-) Det är en helt enormt underbar tid! Heja Sverige :-)
Hann bada, ligga på gräsmattan, andas pollenluft, spela minigolf - och känna hur bra det är med svensk sommar. Och känna att jag också RIKITIGT ser fram emot att semestera i Sverige efter midsommar!!!! Wohooo! Kanske håller gamla-sovjet-fixeringen på att komma in i en mer realistisk fas? I wish! :-)
Pensionärsjämförelsen
Det var pensniornärerna som tydliggjorde: du är på väg till Sverige! Jag klev in på Siljalines terminal och såg dem. Allihop! Jättestora horder av levnadsglada, sociala, pigga och välmående pensionärer.
Det är två saker som gör den här uppenbarelsen omöjlig i Ryssland.
1) En ryss, oavsett ålder, är medveten om sin roll i miljön!
En rysk pensionär skulle aldrig klä sig i tält, eller stå som en skock får mitt på cykelvägen, eller helt ogenerat tokstirra med öppen mun på en kille som haltar lite konstigt.
2) En rysk pensionär är på jobbet. Pensionär blir man vid 55 år som kvinna, 60 som man. Oj, vad lyxigt, kan mna tro. Men SÅ billigt är det VERKLIGEN inte i Ryssland att det går att klara sig på pensionen, 700 spänn i månaden!
Så då stiger man åt sidan från sitt gamla arbete, och måste ta ett mindre kvalificerat för att slippa svälta eller gå från sin lägenhet. Fy fan! För många åldringar ett helvetes liv - jag är övertygad. Om någon gumma, som varje dag måste stå i tunnelbanenedgången och sälja nylonstrumpor önskar sig den trygga pensionen från Sovjettiden tillbaka...då är det nog inte så svårt att förstå det. :-(
Dörr-till-dörr-leverans: Petersburg-Helsinki
Marsrutkor (som jag skrivit om förr) går också på långdistans. För 30 Euro har jag denna morgon gjort en sådan tripp. Från dörren i Petersburg, till Silja Line-terminalen i Helsingfors. Ett helt jävla fenomenalt sätt att färdas när man har ett bagage av storleksordningen "ett mindre hushåll"!
Tanken är att bussen ska lämna stan vid sextiden. Det btyder att alla passagerarna plockas upp innan dess. Och om man som jag råkar befinna sig i södra delen av staden, då kan det hända att man måste kliva på som första passagerare. Vilket visade sig kunna betyda klockan 03.20 :-) Och sedan går det ju inte an att sova under resan, eftersom det både är socialt i bussen och vackert utanför fönstret.
Trots att min hjärna av sömnbrist tänker lite långsamt nu, påminner jag mig Berkvarabuss slogan "gränslöst, billigt, bekvämt". Och tycker att de faktiskt har mött sin definitiva överman när det gäller att leverera dylikt!
Tjuven, polisen och stöldanmälan
En mycket spännande dag. Nämligen fick jag besöka en rysk polisstation.
Efter att ha köpt läsk av en gatuförsäljare på Nevski Prospekt försvann plånboken. Jag var ouppmärksam förstås. VISA, körkort, 500 rubel och en fantastisk samling oslängda kvitton blev tjuvens kap. På mer undangömda platser på mig fanns mobiltelefonen, passet, kameran och mer pengar. HA-HA-HA! Ingen ilska, bara lättnad, och snart också en viss glädje eftersom det nu fanns tillfälle att besöka en polisstation för att göra en anmälan. Och jag blev inte besviken. Det här var nått jag behövde se.
Sånt jag tror mig veta:
- Polisen som institution är utfattig.
- Lönerna är bedrövliga.
- Utbildningskraven minimala.
- Systemet förlegat.
Alltså: anställda tar mutor för att faktiskt klara försörjningen. Och det finns plats för ganska många nötter i organisationen.
Och, ja, en skabbig ingång, trasiga möbler, fyra i receptionen som gjorde en halv knop var. Skickade oss fel. Beställde fram två tonåringar som kom i lagom vardagsmässiga kläder. Den ene klart speciell, och mer intresserad av att dra skämt och snacka lite skit. Den andre berättade att jag kunde göra en anmälan, MEN att det ju var en ganska omständig procedur... Fast han kunde skriva ett dokument som talade om att jag fått körkortet stulet, om det kunde underlätta för mig att få ett nytt. De uppgifter han behövde på ryska skrev min väninna på ett framsträckt, avrivet almanacksblad och killen försvann till skrivmaskinen.
I rummet fastnade blicken mest på två skivstänger, fyra hantlar, en flaska konjak, en bild med blodig kille och texten "du ska inte vara rädd för att vända dig till polisen" och en affisch på revolutionshjälten Felix som de kastat pil på. Och i pennstället några patroner. Rummen längs korridoren var bara upplag, där skymtade instuvade vinterdäck, möbler och en enorm sovjetisk flagga på en vägg. Som en ockuperad rivningskåk.
Hur i helvete ska man ur det här kunna bygga en seriös poliskår med förtroende hos folket? :-(
Fotot: Tagen med tillatelse, faktiskt.
Och saklart! Stort officiellt tack till min kompis, som avstod det planerade museibesöket, tolkade och fick knata runt med mig alldeles för länge för att hitta till stationen...
Rysslands enorma territorium
Den här kartan på bilden. Den är fantastiskt. Det här är Ryssland! Hela härligheten.
O pa kartan ar Petersburg. Moskva ar markerat med ett X...sen ser ni ju det roda stracket som ar territoriegrans.
För en del år sedan stod jag inför en flytt från Södertälje till Härnösand. Herreguuud! Jag var rätt glad att komma loss från vardagen i S-tälje, men Härnösand var ändå GANSKA mycket för långt norrut.
Jag mätte på kartan. Det var 50 mil! Helvete... Sedan råkade jag se att Sverige fortsatte ovanför. Hur långt mellan Härnösand upp till Kiruna, då? Ja, faktiskt precis 82 mil...
Min hårdaste insikt om att jag verkligen absolut var så södrasverigetrångsynt som jag hade häcklat andra för...
Nå. PRECIS samma känsla infann sig när jag kikade på den här kartan. Jag ställde mig frågan: hur långt in i Ryssland har jag egentligen kommit om jag tar tåget de åtta timmarna till Moskva... Svar: Inte alls. Åtta timmar med flyg, däremot, då börjar man närma sig de östligaste delarna.
Tvangssnabbis till Sverige
Nu borde jag vara SKITFORBANNAD pa Ryssland - men ironiskt nog ar jag bara at helvete sur over SiljaLines EXTREMT IDIOTISKA HEMSIDA! Det ar tamejfan VARRE an att boka pa SJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! GAAAAAH!