Det gamla Sovjet och jag

En intensivkurs i ryska ska jag ga, fem dagar. Det rackte inte att saga "Nyborjarniva, tack", man var tvungen att gora ett test. Det var 50 fragor. Jag svarade pa tre: Vad heter du? Hur gammal ar du? Vilket ar ditt yrke? Och de tva forsta hade jag ratt pa! Jag sa till lararen att jag var glad att jag i de andra fragorna hade lyckats lasa fram ett och annat ord som jag tyckte att jag kande igen... Hon befriade mig da fran del tva i testet, som var en konversationsovning.

Jag har en sprakinlarningsplan som jag har foljt den har veckan, jag har 1) slagit upp sa manga ord jag orkat och jag har 2) pa kvallen lyssnat pa och oversatt hela meningar fran gruppen Kinos lattexter, till exempel: "Mamma ar anarkist, pappa ar ett glas portvin" och "Titta pa mig genom fonstret, jag planterar aluminium-gurkor pa en pressening". Det kanske inte var den basta iden, MEN musikupplevelse, uttal och sammanhang i ett.

Efter det forkrossande nederlaget pa sprakskolan har jag nu lagt till ett moment fast det ger kusliga vibbar fran skoltiden: gloslaxor.

Ja, som sagt, jag glömde snabbt vilka fördomar jag hade om Ukraina. Jävligt irriterande att sedan inte kunna jämföra!! Jaha, så nu måste jag erkänna att den akademiska världen har gett mig ett och annat värdefullt och kommer här att ställa upp en rad PÅSTÅENDEN som jag efter hand kan krossa och bekräfta.

Påståendena om Ryssland (och ev. också Vitryssland, Ukraina, och ibland också diverse andra fd Sovjetrepubliker):

- Ryska kvinnor har osannolikt mycket skinn på näsan, och en helvetes kul humor – så vulgär att jag blir generad.

- Ryska män är macho, lider brist på självdistans och skulle hellre dö än bli föremål för bögrykten. Men de är också artiga enlig den gamla skolan, håller upp dörrar, handlar blommor och bjuder på choklad.

- Bostadsområdena ser ut á la Flemingsberg fast mer slitna och mer levande. Inredningskreativiteten klättrar däremot ut genom fönsterna och fyller balkongerna med blommor och spröjsade fönster. 

- De unga akademikerna är OTROLIGT ambitiösa.

- Familj, barn, karriär - och kanske en lägenhet - före 25. Det finns inget utrymme för lyxpluggande och jordenruntresande och självförverkligande bland de unga.

- Klädmodet är överallt som i Ukraina, se en omfattande studie nedan…

- Chefen är kung. Oantastbar. Traditionen att ifrågasätta är ung och det är inte ens säkert att man snackar skit bakom ryggen, som i Sverige.

- Klassklyftorna är sanslösa. På ett låglöneyrke håller man sig knappt över svältgränsen, trots att man jobbar tungt. Klipparna har pengar från utlandet och vältrar sig i västlig lyx.

- Fyllekulturen blomstrar bland männen. En flarra i handen alla tider på dygnet, ragglande unga och gamla på varje gata.

- Man är stolt över sin kultur, inte minst byggnaderna. Men naturen har man inte vett att uppskatta. Den är en sopstation.

- "Finish” existerar inte som begrepp. Det är inte noga om elkablarna bara täcks till hälften av tapet. 

- Musik, teknik, mode – de unga har absolut koll. Min Nokia 3310 är bara ute. Om prylarna inte är rätt kan man lika gärna vara utan dem.

- Folk är ute jämt och går. Sällan tomt på gatorna på kvällarna.

- Efter en seg morgonstart tar ryssarna fart med kaffe runt tolv. Jobbar på till lunchen nån gång på eftermiddagen och går hem vid sextiden. Shopping hinner man också med för affärerna stänger jättesent.

Sen har jag hört:

- Ryssarna är stoltare och mindre imponerade av väst än folket i de andra fd Sovjetstaterna.

- Människorna på landsbygden är visserligen fattigare, men de är i alla fall lyckligare än i staden. (det hoppas jag är sant)

Sen undrar jag hur kvinnans situation har ändrats efter Sovjets fall. Hade man inte barnomsorg? Var inte kvinnorna självständiga, hade arbete? Uppmuntrades att studera? Hur många är idag alkoholiserade, och hur många lever med alkisar till män?   

SNÄLLA, NU BLIR DET ROLIGAST OM NI SOM LÄSER DET HÄR KOMMENTERAR LITE  OCKSÅ. Särskilt intressant om du själv är ryss, ju.

Det har foto tog jag i maj 2005, lagenheten jag bor i ligger om hornet till hoger.

Jag kommer ju inte ihåg vilka fördomar jag hade innan jag besökte Ukraina! Fan också... Och det som är en del av poängen, att se hur rätt eller fel jag har i mina (van-)förställningar!

1. Ukrainanrna är förjävla vänliga!

Som till exempel när en kille i kön hjälper mig att köpa en tågbiljett, trots att det gör att han nästan missar sin avgång. Jag blir översvallande tacksam - tills jag tittar närmare på biljetten och ser att den gäller för fel dag... Men då dyker nästa underbara människa upp, en tjänstekvinna i uniform. Hon kan ingen engelska, men ringer sin dotter som telefontolkar mellan oss. Och jag blir ännu mer översvallande, för bara tanken på hur man på egen hand hittar rätt bland stationens kösystem, gör att kallsvetten bryter fram.

2. De ekonomiska klyftorna är äckligt djupa

Från den knapraste tillvaro till det svulstigaste lyxliv. Skillanden mellan inkomster är en avgrund. Mest intressanta inblicken fick jag från en studentska på tåget Kiev – Lviv. Hon var för första gången i huvudstaden och helt uppe i det blå av alla intryck. Hon sa att hon var så LYCKLIG över att ha fått chansen att besöka Kiev. Hon förklarade sin ekonomiska situation: Studiemedlet 190 kronor per månad. Hyra för uppehälle 3 000 kronor i månaden. Hennes mamma betalar med ihopskrapade pengar. Extrajobb fungerar inte, dels är studietempot för högt, dels är sådana jobb så lågavlönade att det bara ger kaffepengar. Det här kommer jag nog att få många fler exempel på framöver.

3. SJ har att lära av tågsystemet

Tåg i tid, tåg med passagerare, tåg med billiga biljetter, tåg med snälla och hjälpsamma vagnvärdar, tåg med rena lakan och mjuka kuddar. Tågtidtabeller som går att läsa. Tågpriser som kostar lika varje gång - oavsett när och vem som köper. Sug på den, SJ!

4. Ukraina är inte exotiskt

Måste skriva det ordentligt: det är inte märkvärdigt att vara i Ukraina. Kluvet att skriva så eftersom det känns så mycket coolare att antyda att man är en äventyrlig globetrotter som väljer de häftigaste resmålen. Men faktiskt så vill jag ju att man ska sluta att se så skeptiskt på den gamla Sovjet-världen, så att vi snart kan sluta den i våra armar...

Semesterfiraren kan få en lika bekväm semester som varsomhelst. Och vill man inte ha det, så besöker man mindre ställen, och det kan ju vara samma upplevelse som i nån fransk byhåla.

5. Det är inte farligt i Ukraina

Vår guide på utflykt till Bachtjesaray menade att en av de vanligaste frågor han får av svenska charterturister är IFALL MAN SKJUTER MYCKET PÅ GATORNA EFTER MÖRKRETS INBROTT. Kan det säga nått om våra fördomar mot Ukraina?

Det är många svenskar som har sagt åt mig att vara försiktig, men det är i och för sig svårtolkat. Antingen betyder det, att de tycker att Ukraina verkar farligt. ELLER så är det en uppmaning till mig att försöka vara LITE mindre nativ än jag brukar... 

Kriminalitet finns, javisst, men ficktjyvar hittar man också på NK. Och i den mån maffian verkar i landet så är det ingenting vanliga människor drabbas av. Ja, förutom indirekt.

Från ett grådassigt Stockholm finns inga heta betraktelser att leverera. Men äntligen har min närmsta framtid blivit uppbokad! Flygbiljetterna till och med i min hand.

Den 23 oktober till 10 november kommer jag att vara i Pusjkin, en liten stad intill St. Petersburg. Och efter det, den 16 november till den 23 december, vistas jag i södra Tajikistan. På bägge ställena kommer jag att jobba ideellt och langa fram informationsmaterial. Det är ett svensk företag som arbetar med biståndsprojekt som tar emot mina gratistjänster. De har kontor på plats med lokala anställda. Min gräddfil in i ryssarnas och tajikernas vardag!