Det gamla Sovjet och jag

Vilnius har monument så att det går att gödsla med dem.

Varenda kille (!) som har gjort nått bra, har fått ett eget.

Så varför skulle då just Frank Zappa bli utan?

Jo, nog skrev jag att staden ståtar med en klockren smak...nå, det finns väl alltid fläckar i solen.

Men här vill jag jag visa hötorgskonst när den kommer till sin fulla rätt.
Vädret är otröstligt grått.
Ingen ljusning, molnen är ogenomträngliga.
Men så passerar man de här tavlorna... Ögonen bländas! Man värjer sig med handen, det är som om fotografiska blixtar slår ut från linnedukarna.
Vilken stämningshöjare.
Vilken ljusterapi!
Målerilandskapen glöder av den självlysande färgen. Kanske kommer den från Ignalina, kärnkraftverket?

Det här är ett inlägg för folkbildningen. Och för att i förlängningen skona rörmokare och fastghetsägare i östliga länder.

Som jag har skrivit förut är Vilnuis en ytterst civiliserad stad. Man har förutsett allt som har med turism att göra. Utom en sak: toalettpappersrutinerna. Informationen till de okunniga västerlänningarna är obefintlig.

De gamla avloppsystemens trånga gångar klarar inte papper!! Så OM det står en behållare intill toastolen (se bild...) så ska pappret med hela den borttorkade härligheten, slängas däri. Ja, lite äckligt, va? Det är därför det är så svårt att tro, och ingen berättar det heller.

Jag vet det, eftersom samma slags ledningssystem verkar härska över hela gamla Sovjetområdet. Men det tog veckor i Ryssland innan det stod klart för mig. Först la jag märke till hur snabbt den där papperskorgen på kontorets toalett fylldes hela tiden. Lite senare observerade jag att där fanns spår av både det ena och det andra på papprena. Vem var den snuskige bland kollegorna?! Jag hann se ut ett par misstänkta... Men så blev teorin ohållbar när samma sak uppenbarade sig över hela staden. Jag blev tvungen att konsultera min rysslandsveterankompis (svensk neutral part, som jag inte är blyg inför) i frågan - och blev upplyst. Tack! Även å rörmecklarnas vägnar!

Tänk att det ska vara så jävla svårt att göra språkläroböcker spännande! Här har jag hittat en rysk kvinna som kan ge mig lite undervisning. För fjärde gången i mitt liv slår jag upp en ny lärobok för nybörjare i ryska. Och vad hittar vi där, om inte en liten familj!!!
 

Konceptet är alltid samma och mycket enkelt. En rysk familj blir presenterad för en utländändsk vän. Så får man veta vad de jobbar med. I nästa kapitel ingår orden teve och hund på ett eller annat sätt. Och därefter går man till parken och på zoo. GAAAH!

Här till vänster står sonen i familjen bredvid sin amerikanske vän John (det är han med tröjan som det står ”I like milk” på... ha ha ha!)

Nedan syns min läxa. Presentera din familj... I kyrilliska alfabetet är ljudet R ett P, N ett H, V ett B, U ett I. Lilla skrivstils-t är ett m, lilla p ett n... Det är så att man misstänker att Kyrillos och hans brorsa, som en gång snickrade ihop det här, var ett par snoriga tonåringar som bara ville ha lite kul. Driva med hederligt folk, helt enkelt.

Men i alla fall. Att skriva bokstäverna är en fullkomligt sensuell upplevelse, de är så vackra, mjuka och välformade! Dagens sanning. I LIKE! 

Förresten så tänkte jag nu stanna häromkring Vilnius till en bit in i mars, har jag bestämt.

Vilnius har noterat vilka fördomar jag har om Litauen - och gett mig den fetaste smockan pa käften!

• Vilnius är sju steg före Riga – inte efter.

• Det finns en smak för estetik som är klockren.

• Staden är vänlig, generös, modern.

• Här spelas musik - i radion, i affärerna, på klubbarna - som slår svenskt offentligt utbud med hästlängder!

Det är lite som att vara i Köpenhamn, eller Berlin, eller nått annat coolt storstadsställe med smak och alternativ ådra!

 

 

Nej, jag tror i och för sig inte att huvudstaden kan gälla som ett snitt över landet, men den här staden är verkligen nått att visa för omvärlden! Vilnius har det gott förspänt, gamla stan är den största i östra Europa och finns på UNESCOs världsarvslista. Och nu pumpas det in pengar för att Vilnius ska nämligen bli kulturhuvudstad i Europa nästa år (NEJ! Rättelse i efterhand, det är 2009 stan blir hedrad).

 

Bara några exempel:

All info om staden finns på engelska: på museum, på skyltar, i bussar, på fiken.

Här är inte varannat hus rivningsfärdigt och varannat überrenoverat. Det är mer jämnt fördelat. Inredningsstilen på krogarna är störtskön.

Det finns trådlös, gratis uppkoppling på massor av caféer.

Sovjetbyggena finns, inte minst i förorten. Betongklossarna med stort B. Men stan har klarat sig hyfsat undan den arkitekturen ändå, känns det som.

 
Har ar lite bilder fran idag och igar. Overst en vy over stan nu pa morgonen. Kolla hur man har sparat lite av stenvalvet inne pa puben! Och nedan ar fonstrena fixade, men fasaden far vanta. Korsen star pa en av stans manga kullar och ska minna om det kristna Litauen. Vissa helt orenoverade bakgardar finns forstas ocksa...
 

I sondags - utsikt over Vilnius fran en kulle.
Borjar fa lite grepp om den har staden nu, vilken stund som helst ar det dags att grotta i sig i fordomarna...

Det dar med visumansokan till Ryssland ar visst ett litet helvete for manga, har jag forstatt nu. Sa tankte bara sammanfatta lite vad jag har hort. Eventuellt kan det vara nan till hjalp...

Stockholms konsulara avdelning bytte regim for natt ar sedan. Tors inte riktigt skriva har vad vissa kallar dem...men klart ar att de ar nitiska och oforutsagbara. Det hade liksom blivit succesivt smidigare efter Sovjet, men nu ar man tillbaka. Sager en del...

Tipset ar att ansoka i Goteborg. Eller i natt grannland. Dar kan mna ocksa dra nytta av andra regler. Ansokan i Danmark ger t.ex. mojlighet att stanna langre som turist.

Har ocksa forstatt att det enda raka ar att kontakta en firma som fixar med konsulara tjanster om man vill ha ett multivisum (ett ar). Pynta en summa och slipp en oandlig massa jobb! Fast mot Stockholmsbyrakratin star ocksa de sig slatt...

Igar var det partaj i hela staden: Litauens nationaldag! Vilken tur att hamna mitt i festligheterna! Litauerna var lediga och flanerade runt i solskenet. Flaggor pa fasaderna, musk i gathornen, tal och sang. Och pa kvallen stor koncert pa torget. Jag fick veta att jag dar kunde uppleva nagra av Litauens storsta pop-, rock- och visnamn. Och det hordes liksom pa jublet.

  
Jag stod langt fram for att kunna dansa sa vilt som mojligt, det var liksom nodvandigt i den grymma kylan. Men arrangorerna hade planerat val. Varmt te delades ut av hemvarnet langs gatorna. Stora eldar for folk att varma sig vid. En riktigt bra fixad festlighet! 
Emellanat en hyllning, som lat ungefar sahar i mina oron:
"HEEEEEJ!!! Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Litauen, bla, bla, bla, bla, Litauen! Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla. YEAH!!!" 
Men andemeningen var i alla fall solklar: Hurra vad vi har det BRA!!

Sjalvstandighetsdag, forresten! De har egentligen flera... Litauen omskrivs visst 1009. Pa 1400-talet var det ett av de storsta landerna i Europa. Sedan ingick Polen och Litauen aktenskap pa 1500-talet. Darefter la Ryssarna vantarna pa landet 1795. 1918 slog Litauerna sig losa - det firas den 16 februari. Under andra varldskriget slukades Litauen av Sovjet. Frigorelsen fran det firas den 11 mars.

Man fick en känsla av att det gick ungefär en anställd på varje passagerare ombord på Tallinks Riga-båt. Men den glesa publiken var inte ett argument för att dra ner på registret av aktiviteter.

Konfrencieren stod med rak rygg, fötterna ihop, mitt på dansgolvet, stel som en pinne. Han  rabblade kvällens happenings med ett brett, utsträckt leende. Jag var mycket skeptisk. Husband. Karaoke. Disco. Och ett framträdande av den estniska dansgruppen ”Hit Attack”. Jag flinade rått och tänkte mig en kväll i storfinsk kitchstil. Men de överraskade!

 

Keybordisten var helt enkelt överjävlig på å spela. Rock, gamla godingar från 50- till 90-tal, med ös och känsla. Musikaliskt en upplevelse. Bandet var kan man säga överkvalificerat för stället. Publiken var liten, full och däst. Ett slöseri!

 

Sedan dök Hit Attack upp och rev av en dansshow så att man häpnade. Vilka moves. Vilken styrka. Vilken smidighet! Eventuellt LITE mer vulgärt än det hade behövt vara... Men jag var hänförd.   

Östersjöbåtarna sitter på en talangskatt redo att presentera för världen...

Upplevelsen blir förresten din och din kompis för 140 spänn tillsammans, alltså, tur och retur Riga för två personer i schysst hytt, med billig bar, förstklassig underhållning och shoppingmöjligheter i välkomnande lettisk miljö. Passa på, passa på!

(OBS! Bilder ar ju ett val ansett knep for att vinna publikens intresse.. sa forsvarar jag att det har fotot pa baten ar fran en helt annan Lettlandresa - fran Karlshamn 2005. Jag mitt pucko tankte inte pa att ta ett enda foto forran kommen till Litauen!)

Det är bara att andas in, svälja svordomarna och börja om från början. Med en NY visumansökan till Ryssland... Eftersom proceduren inte kommer undan med mindre än säkert en månad, så har jag intensivspånat på Plan B. JA! DET STRESSAR MIG ATT FRIÅRET RINNER IVÄG I SVERIGE. Det är mer än en månad sedan Tadzjikistan. I min föreställning hade jag varit österut igen för tre veckor sedan.

Blixtsnabb överläggning:
Vilka länder finns det som jag vill till? Väldigt dum fråga, det är ju de där i gamla Sovjet. (Å så östra Europa också fast av nån anledning känns det roligare när det är lite varmare)

Vilka av de länderna kräver INTE visum?
Estland (men där har utvecklingen till marknadsanpassning varit så framgångsrik att de har klivit över gränsen på riktigt. Kanske får jag fan för att jag säger det, men det är ett nytt Finland. En lyckad assimilation. Ett västland. Grattis!),
Lettland (som av någon konstig anledning blivit det land som jag faktiskt varit i och lärt känna en del, långt före friåret),
Ukraina (där jag startade friåret),
...och så Litauen. Och dit kan man dessutom få en OFÖRSVARLIGT billig biljett till från Skavsta. Det kan bli en kort vistelse, beroende på byråkratryssarna. Men jag åker på onsdag...

Här sitter jag, kom inte med flyget till Archangelsk, för nått visum fick jag inte idag. Jag. En fullkomligt harmlös västerlänning som förtjusas av Ryssland på ett nästan blåögt vis. Som så gärna vill lära känna landet. Som har de mest romantiska föreställningar och brinner av iver. Varför bråkar ni med mig? Jag är ju för i helvete en bristvara!!!!

I morse åkte jag in till Stockholm med hela mitt bagage och hade icke ombokningsbar biljett till Archangelsk med 13.15-flyget. I fredags langade vi ju in det särskilda dokumentet som de bestämde extra att jag skulle lämna in. Och hoppet glödde fortfarande, att de skulle ha fått till det med mitt visum.
Tog en kölapp. Väntade länge. Fick komma in i båset. Pratade med en tant. Fick vänta igen. Och så slutade det med ett NYTT förhör. Och NYA krav på dokument.

Vet ni vad som händer nu? Mina rosaskimrande tankar om Ryssland bleknar! Jag börjar känna att det kanske inte är ett så bra land. Att människorna inte ÄR mysiga innerst inne fastän de måste vara stränga på ytan. Min ansökan är FAKTISKT enligt regelboken, jag känner mig orättvist behandlad och det här är INTE bra reklam för Ryssland. (Titta bara så otrevligt jag skriver om landet här på bloggen, va...) GRRRRRRRRRR....

Jo´råsåatt... Personligen inbjuden till Ryska ambassaden! Men inte för middag i chick klänning och med stiliga ryska kavajerer - utan till FÖRHÖR i ett litet bås med en stenhård visumhandläggare!

När jag trodde att alla problem ÄNTLIGEN var lösta med visumansökan, då drog konsulära avdelningen upp sitt ess i rockärmen. Där i det lilla rummet fick jag redogöra för kopplingar mellan företaget jag ska knäcka åt, den ryska firma som har ställt ut visuminbjudan, och min roll. Det redogjorde jag för på ett fantastiskt bra sätt, enligt mig själv. "Gu´va sköööönt", tänkte jag. NU ordnar det sig, han ger mig visumet! Men då bestämde han istället att informationen måste fästas på PAPPER och förses med tillbörliga STÄMPLAR och SIGNATUR!

För att göra en historia kort: det är ett UNDER om jag kommer iväg med mitt flyg i morgon!!!!

Klockan nio ska jag i alla fall hänga på låset och vädja om ett färdighandlagt visumärende. Sen får vi se...