TACK OCH HEJ!
Lite sorgligt och lite skönt. Det här blir mitt sista inlägg på den här bloggen. Friåret är slut. Jag har installerat mig i en etta i Sundsvall och ska köra hårt med två terminers journalistikstudier. Syftet med bloggen har tjänat ut och jag ska gå vidare
Den här bloggen har varit livsviktig terapi under året. Från augusti 06, till september 07.
Den har gjort det möjligt för mig att sortera i kaoset av intryck (t.ex. Ryssland, Estland och Sovjet, En skenbar rysk könsroll?, Hur man lyckas med en diktatur)
Och varit en tröst när det skitit sig (t.ex. - Dåligt, Therese, dåligt)
En ventil när jag varit förbannad (t.ex. Låt mig slippa detta nästa gång!,Nä..., Spela inte svårflörtad, Ryssland!)
Ett forum att skryta genom (t.ex. Oppositionsledaren + jag = sant)
En plats för självransakan (t.ex. En tråkig insikt om mig själv)
För sentimentala betraktelser (t.ex. Det kom en tår)
Och en glädje när jag bara ville skriva lite skit (t.ex. De hemliga toalettpappersrutinerna, Foppatoffelhelvetestrenden, Familjen, hunden, jobben, )
Tack alla ni som har kommenterat! Ni har gjort det roligare för mig att blogga!
OM du skulle vilja ha kontakt med mig, av vilken anledning som helst, dra iväg ett mejl till therese.safstrom(snabel-a)gmail.com
Nu är det slut på Det Gamla Sovjet och Jag!
/Therese Säfström
(www.mediamateria.se)
Den här bloggen har varit livsviktig terapi under året. Från augusti 06, till september 07.
Den har gjort det möjligt för mig att sortera i kaoset av intryck (t.ex. Ryssland, Estland och Sovjet, En skenbar rysk könsroll?, Hur man lyckas med en diktatur)
Och varit en tröst när det skitit sig (t.ex. - Dåligt, Therese, dåligt)
En ventil när jag varit förbannad (t.ex. Låt mig slippa detta nästa gång!,Nä..., Spela inte svårflörtad, Ryssland!)
Ett forum att skryta genom (t.ex. Oppositionsledaren + jag = sant)
En plats för självransakan (t.ex. En tråkig insikt om mig själv)
För sentimentala betraktelser (t.ex. Det kom en tår)
Och en glädje när jag bara ville skriva lite skit (t.ex. De hemliga toalettpappersrutinerna, Foppatoffelhelvetestrenden, Familjen, hunden, jobben, )
Tack alla ni som har kommenterat! Ni har gjort det roligare för mig att blogga!
OM du skulle vilja ha kontakt med mig, av vilken anledning som helst, dra iväg ett mejl till therese.safstrom(snabel-a)gmail.comNu är det slut på Det Gamla Sovjet och Jag!
/Therese Säfström
(www.mediamateria.se)
Och en till bildkavalkad
Ett abkhasisikt flyktingläger. Mjölkbonden Chito som det går bra för. Basket på bakgata i Tbilisi. Skolbarn på utflykt till heliga källor i Sighnaghi. Mattrådar i fin ull, jämte sovjetiska alternativet i syntet. Konstfulla plåtarbeten på Sighnaghis tak. Kyrkogård x 2, med vy bort mot Armenien. Boskapsexperten Milan dokumenterar betesmark. (rubbet från Georgien)
Postlådor i Irinas trappuppgång. Andra värlsdkrigets slut firas på friluftsmuseet. Picknick med raffinerad dubbeltermos. Ilya, Alexej, Elena och Tanya på väg till möte i Rakulas folkets hus. Trätorn i gammal rysk byggnadstradition.
Gatuperspektiv på vägen Prospekt Slava. Öl i gräset vid lertäkterna som blivit sjöar. Sasja väger biomassa på jobbet. Familjen Isozimovas koloniträdgård x2. Den rosa kyrkan vid Moskovskaja. Misha ha kastat sten. Kyrkan på blodet. Pusjkins utkant när våren just kommit. (Petersburg med omnejd)
Restaurerade hus med rabatter. Tsarfamiljen, till åminnelse. Begravningsplats. Ryska björkskogarnas prakt. Ryskortodoxt centrum. (Jekaterinburg) Och Vasilijkatedralen i Moskva genom mina solglasögon.
Postlådor i Irinas trappuppgång. Andra värlsdkrigets slut firas på friluftsmuseet. Picknick med raffinerad dubbeltermos. Ilya, Alexej, Elena och Tanya på väg till möte i Rakulas folkets hus. Trätorn i gammal rysk byggnadstradition.
Gatuperspektiv på vägen Prospekt Slava. Öl i gräset vid lertäkterna som blivit sjöar. Sasja väger biomassa på jobbet. Familjen Isozimovas koloniträdgård x2. Den rosa kyrkan vid Moskovskaja. Misha ha kastat sten. Kyrkan på blodet. Pusjkins utkant när våren just kommit. (Petersburg med omnejd)
Restaurerade hus med rabatter. Tsarfamiljen, till åminnelse. Begravningsplats. Ryska björkskogarnas prakt. Ryskortodoxt centrum. (Jekaterinburg) Och Vasilijkatedralen i Moskva genom mina solglasögon.
En foto-orgie
Det finns ju några bilder som jag har tagit och som tyvärr inte passat sig i nått inlägg. Men ÄNDÅ vill jag att de ska komma till offentligheten.
Så här kommer de... (KLICKA PÅ DEM så blir de större)
Elena som gör ost, tolken Mavjuda och djurrådgivaren Boris, kalbetade kullar utanför Kulyab, blandade potatissorter i odlarens hand, Roxora lagar plov. (Tadzjikistan)
Litauen firar en av nationaldagen i februari, kran på gården, trapphus, utsiktspunkt över Vilnius. (Litauen)
I demonstrationståg mot Lukasjenka, klassisk bild på Lenin i Minsk, höghus, staty (som bröllopsparen besöker. För att första barnet ska bli en son, tar de killen på snoppen! Den är alldeles blanksliten;-), konserthall (Vitryssland)
Så här kommer de... (KLICKA PÅ DEM så blir de större)
Litauen firar en av nationaldagen i februari, kran på gården, trapphus, utsiktspunkt över Vilnius. (Litauen)
I demonstrationståg mot Lukasjenka, klassisk bild på Lenin i Minsk, höghus, staty (som bröllopsparen besöker. För att första barnet ska bli en son, tar de killen på snoppen! Den är alldeles blanksliten;-), konserthall (Vitryssland)
De djupa lärdomarna
Vad var det egentligen jag trodde att jag skulle hitta i "det gamla Sovjet"?
En fantastisk upplevelse där jag skulle följa spåren av Sovjetunionens vingslag och se vad den gjort med människor och samhälle. Vad som var och vad som blivit.
Jag var beredd på grått och betong och fattigdom och hopplöshet och kriminalitet och alkoholism och elände.
Och jag tänkte att jag behöver tassa för att inte vräka ut mig som en västerländsk besservisser.
Nu kan jag bara ärligt konstatera att jag kom med en slags von Oben-syn som jag inte visste att jag hade.
Att jag i min uppfattning dragit hela det här geografiska området över en kam.
Att jag hade en föreställning om ett samhälle i svart, eller vitt.
Och där mina farhågor var så fantastiskt överdrivna.
Jag skyller på media. Och jag skyller på min egen oförmåga att genomskåda en stereotyp nyhetsbild.
Nu har jag slaktat en hel del av mina fördomar. Men att fullt ut förstå vad som händer och har blivit av det här enorma området, och alla dess republiker, det tar förmodligen en livstid eller mer... :-)
Om jag vore väldigt målmedveten. Då skulle jag nu ta det till min livsuppgift att visa upp länderna - ett efter ett, med hela spektrat av nyanser, av kultur, traditioner, historia, av intelligenta, hårt jobbande männsikor som banar väg för framtiden. Och inte minst, förklara så levande och övertygande att ingen längre skulle ställa sig frågan "vad ska man DIT och göra??".
Fotot friluftsmuseet Maley Kareli utanför Arkhangelsk.
En fantastisk upplevelse där jag skulle följa spåren av Sovjetunionens vingslag och se vad den gjort med människor och samhälle. Vad som var och vad som blivit.
Jag var beredd på grått och betong och fattigdom och hopplöshet och kriminalitet och alkoholism och elände.
Och jag tänkte att jag behöver tassa för att inte vräka ut mig som en västerländsk besservisser.
Nu kan jag bara ärligt konstatera att jag kom med en slags von Oben-syn som jag inte visste att jag hade. Att jag i min uppfattning dragit hela det här geografiska området över en kam.
Att jag hade en föreställning om ett samhälle i svart, eller vitt.
Och där mina farhågor var så fantastiskt överdrivna.
Jag skyller på media. Och jag skyller på min egen oförmåga att genomskåda en stereotyp nyhetsbild.
Nu har jag slaktat en hel del av mina fördomar. Men att fullt ut förstå vad som händer och har blivit av det här enorma området, och alla dess republiker, det tar förmodligen en livstid eller mer... :-)
Om jag vore väldigt målmedveten. Då skulle jag nu ta det till min livsuppgift att visa upp länderna - ett efter ett, med hela spektrat av nyanser, av kultur, traditioner, historia, av intelligenta, hårt jobbande männsikor som banar väg för framtiden. Och inte minst, förklara så levande och övertygande att ingen längre skulle ställa sig frågan "vad ska man DIT och göra??".
Fotot friluftsmuseet Maley Kareli utanför Arkhangelsk.
De ytliga lärdomarna
Jag har blivit en bättre och mycket mer världsvan människa under dessa tolv månader.
Se bara på dessa exempel. Jag har lärt mig att:
Gå i högklackat
Värdesätta välfilade naglar
Säga och förstå en del grejer på ryska (rätt ofta det ena men inte det andra)
Använda smink utan att det behöver vara party
Dricka vodka
Tordas åka bil utan bilbälte
Inte bli sur när sånt man kommit överens om inte blir av
Kliva på tunnelbanan i Petersburg utan att bli kluven i två delar av de brutala dörrarna
Ta emot när jag blir bjuden
Laga majonässallad
Inte hålla upp dörren åt en manskönad person
Låta bli att dricka kranvatten okokt
Hänga runt utomhus helt omotiverat
Inte jaga upp mig över små skitsaker
Ta med den egna skeden direkt ur burkarna på bordet
Alltid prova först så att vattnet som kommer ur den blåmarkerade kranen inte är hett
Skämmas som svensk när nån landsman ger uttryck för sina fördomar mot öst
Skämmas själv när jag märker hur fördomsrester sitter kvar i mig
Gå upp i eufori varje gång jag får känslor av att ha hittat hem, fast jag är utomlands
...så långt har jag nått i den personliga utvecklingen!
Det här är man väldigt bra på lite var stans i forna Sovjets republiker: hänga runt. Sitta på bänkarna i parken, på gräsmattan, luta sig mot träd, stå vid fontänen... MER SÅNT I SVERIGE! Det ger ju liv och rörelse! (Enda problemet: svårt att smyga undan för att kissa i en buske. Det står ALLTID en männsika där.)
Se bara på dessa exempel. Jag har lärt mig att:
Gå i högklackat
Värdesätta välfilade naglar
Säga och förstå en del grejer på ryska (rätt ofta det ena men inte det andra)
Använda smink utan att det behöver vara party
Dricka vodka
Tordas åka bil utan bilbälte
Inte bli sur när sånt man kommit överens om inte blir av
Kliva på tunnelbanan i Petersburg utan att bli kluven i två delar av de brutala dörrarna
Ta emot när jag blir bjuden
Laga majonässallad
Inte hålla upp dörren åt en manskönad person
Låta bli att dricka kranvatten okokt
Hänga runt utomhus helt omotiverat
Inte jaga upp mig över små skitsaker
Ta med den egna skeden direkt ur burkarna på bordet
Alltid prova först så att vattnet som kommer ur den blåmarkerade kranen inte är hett
Skämmas som svensk när nån landsman ger uttryck för sina fördomar mot öst
Skämmas själv när jag märker hur fördomsrester sitter kvar i mig
Gå upp i eufori varje gång jag får känslor av att ha hittat hem, fast jag är utomlands
...så långt har jag nått i den personliga utvecklingen!
Det här är man väldigt bra på lite var stans i forna Sovjets republiker: hänga runt. Sitta på bänkarna i parken, på gräsmattan, luta sig mot träd, stå vid fontänen... MER SÅNT I SVERIGE! Det ger ju liv och rörelse! (Enda problemet: svårt att smyga undan för att kissa i en buske. Det står ALLTID en männsika där.)
Mitt liv baklänges
IDAG ÄR SISTA DAGEN PÅ MITT FRIÅR. Firade med sex Alvedon och två Ipren, uppblött kanelbulle och kaffe. Fick nämligen en visdomstand sönderstyckad och utplockad iförrgår (=TYCK SYND OM MIG!) Men också bildvisning för två kompisar där jag kunde låta året passera revy igen. Det var fint :-)
Jag har fattat att arbestlivserfarenhet är bra - men inte nog. Att man behöver nått att sy ihop en spretig utblidning med. Och att det inte funkar med "jag tycker om att skriva". Och därför drar jag till Sundsvall och läser "journalistik för akademiker" (vem kom på DET extremtorra namnet!?) två terminer.
Och det ger mig känslan av deja vu. Jag har haft mitt hem i Kalmar i fem år (med nån mindre utflykt) Och före det, då var jag ju student - och bodde i Västernorrland!
Trots att jag svor att aldrig mer bo norr om Dalälven flyttar jag alltså tillbaka! Kommer jag att bli kvar i Sundsvall i två år nu? Blir det Södertälje efter det? Sedan Tyskland och jag är drygt 20 år, ung, naiv och oövervinnerlig? Och efter det komma hem till föräldrana och gå gymnasiet, högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet. Leka i skogen och lära mig cykla...
Pappa blev rädd när jag berättade om det där sista, att jag snart skulle komma tillbaka och bo hos dem i 19 år! Och det är nog det det faller på. För det finns faktiskt INGENTING som känns skönare nu, än tanken på att ha ett riktigt eget hem igen! Now and forever! Även om det råkar vara långt ifrån alla jag känner, och norr om Dalälven, och på 21 kvadratmeter i ett studenthus. Fy fan vad skönt det ska BLI!!! :-) (Fotot visar en Therese som är trött på att bo i kappsäck!)
Jag har fattat att arbestlivserfarenhet är bra - men inte nog. Att man behöver nått att sy ihop en spretig utblidning med. Och att det inte funkar med "jag tycker om att skriva". Och därför drar jag till Sundsvall och läser "journalistik för akademiker" (vem kom på DET extremtorra namnet!?) två terminer.
Och det ger mig känslan av deja vu. Jag har haft mitt hem i Kalmar i fem år (med nån mindre utflykt) Och före det, då var jag ju student - och bodde i Västernorrland! Trots att jag svor att aldrig mer bo norr om Dalälven flyttar jag alltså tillbaka! Kommer jag att bli kvar i Sundsvall i två år nu? Blir det Södertälje efter det? Sedan Tyskland och jag är drygt 20 år, ung, naiv och oövervinnerlig? Och efter det komma hem till föräldrana och gå gymnasiet, högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet. Leka i skogen och lära mig cykla...
Pappa blev rädd när jag berättade om det där sista, att jag snart skulle komma tillbaka och bo hos dem i 19 år! Och det är nog det det faller på. För det finns faktiskt INGENTING som känns skönare nu, än tanken på att ha ett riktigt eget hem igen! Now and forever! Även om det råkar vara långt ifrån alla jag känner, och norr om Dalälven, och på 21 kvadratmeter i ett studenthus. Fy fan vad skönt det ska BLI!!! :-) (Fotot visar en Therese som är trött på att bo i kappsäck!)