Diarrén tjuvar energi
Tyvärr, första blogginlägget från Tadzjikistan skriver jag, när mitt humör inte är på topp. Igår kväll dök diarrén på mig som en käftsmäll. Fick i mig ett par piller som stoppade upp den varsta syndafloden, men jag går runt och är illamående. Ingen succe första arbetsdagen… Nu ar det kvall, strömmen har gatt för fjärde gången idag, jag kändee mig orkeslös, hungrig, men inte sugen på mat, jag har blivit inbladad i osttillverkning som jag inte kan något om, och jag har hört inte sa upplyftande livshistorier från två av de tadzjikiska kvinnliga medarbetarna, så känner jag mig inte så jädra optimistisk.
Nu kan nån få för sig att säga ”vad var det jag sa”, men första intrycken var fantastiska. Spännande byråkrati på flygplatsen, skön värme vid fyra på morgonen, snäll chaufför, trevlig övernattning i lägenhet i huvudstaden. Sedan fick jag träffa schysst folk och blev körd i fyra timmar genom ett makalöst vackert bergslandskap till Kulyab.
Ska skriva mer nar krafterna finns dar.
Stackare där! Diarré är inte att leka med, jag fick en släng när jag fylld av övermod trodde att det räckte att koka vattnet i Petersburg. Ingen säger "vad var det jag sa", rännsk--a är näst intill oundvikligt när man dricker/äter vad det än vara månde, producerat av/tvättat i vatten som till sin mikrobnyj sostav (ry-övning) skiljer sig från det svenska... Hoppas du piggar på dig snart, så du kan ta till dig av allt nytt! Och gärna njuta av det. Kom ihåg att du regerar.
He, he, regerar och regerar...sa har det kanske inte riktigt kannts i rannskitstider... Men idag har jag tvingat i mig mat med jamna mellanrum. Det haller illamaendet borta och nu kanner jag mig ratt skaplig.
Funkade det inte att dricka kok-vatten i Petersburg? Kanske har Pushkin battre MIKROBISK SAMMANSATTNING :), darfor har jag klarat mig... Du har sakert ratt, svart att undvika.