Det gamla Sovjet och jag

IDAG ÄR SISTA DAGEN PÅ MITT FRIÅR. Firade med sex Alvedon och två Ipren, uppblött kanelbulle och kaffe. Fick nämligen en visdomstand sönderstyckad och utplockad iförrgår (=TYCK SYND OM MIG!) Men också bildvisning för två kompisar där jag kunde låta året passera revy igen. Det var fint :-)

Jag har fattat att arbestlivserfarenhet är bra - men inte nog. Att man behöver nått att sy ihop en spretig utblidning med. Och att det inte funkar med "jag tycker om att skriva". Och därför drar jag till Sundsvall och läser "journalistik för akademiker" (vem kom på DET extremtorra namnet!?) två terminer.

Och det ger mig känslan av deja vu. Jag har haft mitt hem i Kalmar i fem år (med nån mindre utflykt) Och före det, då var jag ju student - och bodde i Västernorrland!

Trots att jag svor att aldrig mer bo norr om Dalälven flyttar jag alltså tillbaka! Kommer jag att bli kvar i Sundsvall i två år nu? Blir det Södertälje efter det? Sedan Tyskland och jag är drygt 20 år, ung, naiv och oövervinnerlig? Och efter det komma hem till föräldrana och gå gymnasiet, högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet. Leka i skogen och lära mig cykla...

Pappa blev rädd när jag berättade om det där sista, att jag snart skulle komma tillbaka och bo hos dem i 19 år! Och det är nog det det faller på. För det finns faktiskt INGENTING som känns skönare nu, än tanken på att ha ett riktigt eget hem igen! Now and forever! Även om det råkar vara långt ifrån alla jag känner, och norr om Dalälven, och på 21 kvadratmeter i ett studenthus. Fy fan vad skönt det ska BLI!!! :-)   (Fotot visar en Therese som är trött på att bo i kappsäck!)