Det gamla Sovjet och jag

Sovjet är passerat och förbi. Det är 16 år sedan imperiet föll! De som växer upp nu, de har aldrig levt i nått Sovjet. I spåren, och i nostalgin hos de äldre, ja. Men det är nya tider nu.

Tänk på sovjetsamhället. Bakelittelefoner. Fula frisyrer. Skruttiga bilar. Bruna slipsar. Hopplöst förlegat. Men det finns en förklaring. Det var 80-tal! Någon som minns hur mycket spretlugg och axelvaddar vi hade i Sverige dåförtiden?

Glöm Sovjet! Eller tänk nostalgi, kuriosa, fascination, skräck. Men försök att inte blanda ihop dagens vardag i t.ex. Ryssland, med Sovjets. Under kalla krigets dagar fanns inga internetcaféer eller mobiltelefoner, ingen dokussåpa på teve, inga trendiga caféer med 30 typer av kaffe. Varken här eller där. Men nu! BÅDE här OCH där.

Om man är rädd för Ryssland. Då ska man vara rädd för det moderna. För Putin. För nationalism. För korruption. För maffia. För nyrikedom utan gränser. För maktfullkomlighet. Det må vara en hel del spår av Sovjet i det hela. Men det har kommit till och dragits ifrån för mycket. Det funkar faktiskt inte att kalla det Sovjetfasoner.