Det gamla Sovjet och jag

Vad var det egentligen jag trodde att jag skulle hitta i "det gamla Sovjet"?

En fantastisk upplevelse där jag skulle följa spåren av Sovjetunionens vingslag och se vad den gjort med människor och samhälle. Vad som var och vad som blivit.
Jag var beredd på grått och betong och fattigdom och hopplöshet och kriminalitet och alkoholism och elände.
Och jag tänkte att jag behöver tassa för att inte vräka ut mig som en västerländsk besservisser.

Nu kan jag bara ärligt konstatera att jag kom med en slags von Oben-syn som jag inte visste att jag hade.
Att jag i min uppfattning dragit hela det här geografiska området över en kam.
Att jag hade en föreställning om ett samhälle i svart, eller vitt.
Och där mina farhågor var så fantastiskt överdrivna.

Jag skyller på media. Och jag skyller på min egen oförmåga att genomskåda en stereotyp nyhetsbild.
Nu har jag slaktat en hel del av mina fördomar. Men att fullt ut förstå vad som händer och har blivit av det här enorma området, och alla dess republiker, det tar förmodligen en livstid eller mer... :-)

Om jag vore väldigt målmedveten. Då skulle jag nu ta det till min livsuppgift att visa upp länderna - ett efter ett, med hela spektrat av nyanser, av kultur, traditioner, historia, av intelligenta, hårt jobbande männsikor som banar väg för framtiden. Och inte minst, förklara så levande och övertygande att ingen längre skulle ställa sig frågan "vad ska man DIT och göra??".

Fotot friluftsmuseet Maley Kareli utanför Arkhangelsk.