TACK OCH HEJ!
Lite sorgligt och lite skönt. Det här blir mitt sista inlägg på den här bloggen. Friåret är slut. Jag har installerat mig i en etta i Sundsvall och ska köra hårt med två terminers journalistikstudier. Syftet med bloggen har tjänat ut och jag ska gå vidare
Den här bloggen har varit livsviktig terapi under året. Från augusti 06, till september 07.
Den har gjort det möjligt för mig att sortera i kaoset av intryck (t.ex. Ryssland, Estland och Sovjet, En skenbar rysk könsroll?, Hur man lyckas med en diktatur)
Och varit en tröst när det skitit sig (t.ex. - Dåligt, Therese, dåligt)
En ventil när jag varit förbannad (t.ex. Låt mig slippa detta nästa gång!,Nä..., Spela inte svårflörtad, Ryssland!)
Ett forum att skryta genom (t.ex. Oppositionsledaren + jag = sant)
En plats för självransakan (t.ex. En tråkig insikt om mig själv)
För sentimentala betraktelser (t.ex. Det kom en tår)
Och en glädje när jag bara ville skriva lite skit (t.ex. De hemliga toalettpappersrutinerna, Foppatoffelhelvetestrenden, Familjen, hunden, jobben, )
Tack alla ni som har kommenterat! Ni har gjort det roligare för mig att blogga!
OM du skulle vilja ha kontakt med mig, av vilken anledning som helst, dra iväg ett mejl till therese.safstrom(snabel-a)gmail.com
Nu är det slut på Det Gamla Sovjet och Jag!
/Therese Säfström
(www.mediamateria.se)
Den här bloggen har varit livsviktig terapi under året. Från augusti 06, till september 07.
Den har gjort det möjligt för mig att sortera i kaoset av intryck (t.ex. Ryssland, Estland och Sovjet, En skenbar rysk könsroll?, Hur man lyckas med en diktatur)
Och varit en tröst när det skitit sig (t.ex. - Dåligt, Therese, dåligt)
En ventil när jag varit förbannad (t.ex. Låt mig slippa detta nästa gång!,Nä..., Spela inte svårflörtad, Ryssland!)
Ett forum att skryta genom (t.ex. Oppositionsledaren + jag = sant)
En plats för självransakan (t.ex. En tråkig insikt om mig själv)
För sentimentala betraktelser (t.ex. Det kom en tår)
Och en glädje när jag bara ville skriva lite skit (t.ex. De hemliga toalettpappersrutinerna, Foppatoffelhelvetestrenden, Familjen, hunden, jobben, )
Tack alla ni som har kommenterat! Ni har gjort det roligare för mig att blogga!
OM du skulle vilja ha kontakt med mig, av vilken anledning som helst, dra iväg ett mejl till therese.safstrom(snabel-a)gmail.comNu är det slut på Det Gamla Sovjet och Jag!
/Therese Säfström
(www.mediamateria.se)
Och en till bildkavalkad
Ett abkhasisikt flyktingläger. Mjölkbonden Chito som det går bra för. Basket på bakgata i Tbilisi. Skolbarn på utflykt till heliga källor i Sighnaghi. Mattrådar i fin ull, jämte sovjetiska alternativet i syntet. Konstfulla plåtarbeten på Sighnaghis tak. Kyrkogård x 2, med vy bort mot Armenien. Boskapsexperten Milan dokumenterar betesmark. (rubbet från Georgien)
Postlådor i Irinas trappuppgång. Andra värlsdkrigets slut firas på friluftsmuseet. Picknick med raffinerad dubbeltermos. Ilya, Alexej, Elena och Tanya på väg till möte i Rakulas folkets hus. Trätorn i gammal rysk byggnadstradition.
Gatuperspektiv på vägen Prospekt Slava. Öl i gräset vid lertäkterna som blivit sjöar. Sasja väger biomassa på jobbet. Familjen Isozimovas koloniträdgård x2. Den rosa kyrkan vid Moskovskaja. Misha ha kastat sten. Kyrkan på blodet. Pusjkins utkant när våren just kommit. (Petersburg med omnejd)
Restaurerade hus med rabatter. Tsarfamiljen, till åminnelse. Begravningsplats. Ryska björkskogarnas prakt. Ryskortodoxt centrum. (Jekaterinburg) Och Vasilijkatedralen i Moskva genom mina solglasögon.
Postlådor i Irinas trappuppgång. Andra värlsdkrigets slut firas på friluftsmuseet. Picknick med raffinerad dubbeltermos. Ilya, Alexej, Elena och Tanya på väg till möte i Rakulas folkets hus. Trätorn i gammal rysk byggnadstradition.
Gatuperspektiv på vägen Prospekt Slava. Öl i gräset vid lertäkterna som blivit sjöar. Sasja väger biomassa på jobbet. Familjen Isozimovas koloniträdgård x2. Den rosa kyrkan vid Moskovskaja. Misha ha kastat sten. Kyrkan på blodet. Pusjkins utkant när våren just kommit. (Petersburg med omnejd)
Restaurerade hus med rabatter. Tsarfamiljen, till åminnelse. Begravningsplats. Ryska björkskogarnas prakt. Ryskortodoxt centrum. (Jekaterinburg) Och Vasilijkatedralen i Moskva genom mina solglasögon.
En foto-orgie
Det finns ju några bilder som jag har tagit och som tyvärr inte passat sig i nått inlägg. Men ÄNDÅ vill jag att de ska komma till offentligheten.
Så här kommer de... (KLICKA PÅ DEM så blir de större)
Elena som gör ost, tolken Mavjuda och djurrådgivaren Boris, kalbetade kullar utanför Kulyab, blandade potatissorter i odlarens hand, Roxora lagar plov. (Tadzjikistan)
Litauen firar en av nationaldagen i februari, kran på gården, trapphus, utsiktspunkt över Vilnius. (Litauen)
I demonstrationståg mot Lukasjenka, klassisk bild på Lenin i Minsk, höghus, staty (som bröllopsparen besöker. För att första barnet ska bli en son, tar de killen på snoppen! Den är alldeles blanksliten;-), konserthall (Vitryssland)
Så här kommer de... (KLICKA PÅ DEM så blir de större)
Litauen firar en av nationaldagen i februari, kran på gården, trapphus, utsiktspunkt över Vilnius. (Litauen)
I demonstrationståg mot Lukasjenka, klassisk bild på Lenin i Minsk, höghus, staty (som bröllopsparen besöker. För att första barnet ska bli en son, tar de killen på snoppen! Den är alldeles blanksliten;-), konserthall (Vitryssland)
De djupa lärdomarna
Vad var det egentligen jag trodde att jag skulle hitta i "det gamla Sovjet"?
En fantastisk upplevelse där jag skulle följa spåren av Sovjetunionens vingslag och se vad den gjort med människor och samhälle. Vad som var och vad som blivit.
Jag var beredd på grått och betong och fattigdom och hopplöshet och kriminalitet och alkoholism och elände.
Och jag tänkte att jag behöver tassa för att inte vräka ut mig som en västerländsk besservisser.
Nu kan jag bara ärligt konstatera att jag kom med en slags von Oben-syn som jag inte visste att jag hade.
Att jag i min uppfattning dragit hela det här geografiska området över en kam.
Att jag hade en föreställning om ett samhälle i svart, eller vitt.
Och där mina farhågor var så fantastiskt överdrivna.
Jag skyller på media. Och jag skyller på min egen oförmåga att genomskåda en stereotyp nyhetsbild.
Nu har jag slaktat en hel del av mina fördomar. Men att fullt ut förstå vad som händer och har blivit av det här enorma området, och alla dess republiker, det tar förmodligen en livstid eller mer... :-)
Om jag vore väldigt målmedveten. Då skulle jag nu ta det till min livsuppgift att visa upp länderna - ett efter ett, med hela spektrat av nyanser, av kultur, traditioner, historia, av intelligenta, hårt jobbande männsikor som banar väg för framtiden. Och inte minst, förklara så levande och övertygande att ingen längre skulle ställa sig frågan "vad ska man DIT och göra??".
Fotot friluftsmuseet Maley Kareli utanför Arkhangelsk.
En fantastisk upplevelse där jag skulle följa spåren av Sovjetunionens vingslag och se vad den gjort med människor och samhälle. Vad som var och vad som blivit.
Jag var beredd på grått och betong och fattigdom och hopplöshet och kriminalitet och alkoholism och elände.
Och jag tänkte att jag behöver tassa för att inte vräka ut mig som en västerländsk besservisser.
Nu kan jag bara ärligt konstatera att jag kom med en slags von Oben-syn som jag inte visste att jag hade. Att jag i min uppfattning dragit hela det här geografiska området över en kam.
Att jag hade en föreställning om ett samhälle i svart, eller vitt.
Och där mina farhågor var så fantastiskt överdrivna.
Jag skyller på media. Och jag skyller på min egen oförmåga att genomskåda en stereotyp nyhetsbild.
Nu har jag slaktat en hel del av mina fördomar. Men att fullt ut förstå vad som händer och har blivit av det här enorma området, och alla dess republiker, det tar förmodligen en livstid eller mer... :-)
Om jag vore väldigt målmedveten. Då skulle jag nu ta det till min livsuppgift att visa upp länderna - ett efter ett, med hela spektrat av nyanser, av kultur, traditioner, historia, av intelligenta, hårt jobbande männsikor som banar väg för framtiden. Och inte minst, förklara så levande och övertygande att ingen längre skulle ställa sig frågan "vad ska man DIT och göra??".
Fotot friluftsmuseet Maley Kareli utanför Arkhangelsk.
De ytliga lärdomarna
Jag har blivit en bättre och mycket mer världsvan människa under dessa tolv månader.
Se bara på dessa exempel. Jag har lärt mig att:
Gå i högklackat
Värdesätta välfilade naglar
Säga och förstå en del grejer på ryska (rätt ofta det ena men inte det andra)
Använda smink utan att det behöver vara party
Dricka vodka
Tordas åka bil utan bilbälte
Inte bli sur när sånt man kommit överens om inte blir av
Kliva på tunnelbanan i Petersburg utan att bli kluven i två delar av de brutala dörrarna
Ta emot när jag blir bjuden
Laga majonässallad
Inte hålla upp dörren åt en manskönad person
Låta bli att dricka kranvatten okokt
Hänga runt utomhus helt omotiverat
Inte jaga upp mig över små skitsaker
Ta med den egna skeden direkt ur burkarna på bordet
Alltid prova först så att vattnet som kommer ur den blåmarkerade kranen inte är hett
Skämmas som svensk när nån landsman ger uttryck för sina fördomar mot öst
Skämmas själv när jag märker hur fördomsrester sitter kvar i mig
Gå upp i eufori varje gång jag får känslor av att ha hittat hem, fast jag är utomlands
...så långt har jag nått i den personliga utvecklingen!
Det här är man väldigt bra på lite var stans i forna Sovjets republiker: hänga runt. Sitta på bänkarna i parken, på gräsmattan, luta sig mot träd, stå vid fontänen... MER SÅNT I SVERIGE! Det ger ju liv och rörelse! (Enda problemet: svårt att smyga undan för att kissa i en buske. Det står ALLTID en männsika där.)
Se bara på dessa exempel. Jag har lärt mig att:
Gå i högklackat
Värdesätta välfilade naglar
Säga och förstå en del grejer på ryska (rätt ofta det ena men inte det andra)
Använda smink utan att det behöver vara party
Dricka vodka
Tordas åka bil utan bilbälte
Inte bli sur när sånt man kommit överens om inte blir av
Kliva på tunnelbanan i Petersburg utan att bli kluven i två delar av de brutala dörrarna
Ta emot när jag blir bjuden
Laga majonässallad
Inte hålla upp dörren åt en manskönad person
Låta bli att dricka kranvatten okokt
Hänga runt utomhus helt omotiverat
Inte jaga upp mig över små skitsaker
Ta med den egna skeden direkt ur burkarna på bordet
Alltid prova först så att vattnet som kommer ur den blåmarkerade kranen inte är hett
Skämmas som svensk när nån landsman ger uttryck för sina fördomar mot öst
Skämmas själv när jag märker hur fördomsrester sitter kvar i mig
Gå upp i eufori varje gång jag får känslor av att ha hittat hem, fast jag är utomlands
...så långt har jag nått i den personliga utvecklingen!
Det här är man väldigt bra på lite var stans i forna Sovjets republiker: hänga runt. Sitta på bänkarna i parken, på gräsmattan, luta sig mot träd, stå vid fontänen... MER SÅNT I SVERIGE! Det ger ju liv och rörelse! (Enda problemet: svårt att smyga undan för att kissa i en buske. Det står ALLTID en männsika där.)
Mitt liv baklänges
IDAG ÄR SISTA DAGEN PÅ MITT FRIÅR. Firade med sex Alvedon och två Ipren, uppblött kanelbulle och kaffe. Fick nämligen en visdomstand sönderstyckad och utplockad iförrgår (=TYCK SYND OM MIG!) Men också bildvisning för två kompisar där jag kunde låta året passera revy igen. Det var fint :-)
Jag har fattat att arbestlivserfarenhet är bra - men inte nog. Att man behöver nått att sy ihop en spretig utblidning med. Och att det inte funkar med "jag tycker om att skriva". Och därför drar jag till Sundsvall och läser "journalistik för akademiker" (vem kom på DET extremtorra namnet!?) två terminer.
Och det ger mig känslan av deja vu. Jag har haft mitt hem i Kalmar i fem år (med nån mindre utflykt) Och före det, då var jag ju student - och bodde i Västernorrland!
Trots att jag svor att aldrig mer bo norr om Dalälven flyttar jag alltså tillbaka! Kommer jag att bli kvar i Sundsvall i två år nu? Blir det Södertälje efter det? Sedan Tyskland och jag är drygt 20 år, ung, naiv och oövervinnerlig? Och efter det komma hem till föräldrana och gå gymnasiet, högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet. Leka i skogen och lära mig cykla...
Pappa blev rädd när jag berättade om det där sista, att jag snart skulle komma tillbaka och bo hos dem i 19 år! Och det är nog det det faller på. För det finns faktiskt INGENTING som känns skönare nu, än tanken på att ha ett riktigt eget hem igen! Now and forever! Även om det råkar vara långt ifrån alla jag känner, och norr om Dalälven, och på 21 kvadratmeter i ett studenthus. Fy fan vad skönt det ska BLI!!! :-) (Fotot visar en Therese som är trött på att bo i kappsäck!)
Jag har fattat att arbestlivserfarenhet är bra - men inte nog. Att man behöver nått att sy ihop en spretig utblidning med. Och att det inte funkar med "jag tycker om att skriva". Och därför drar jag till Sundsvall och läser "journalistik för akademiker" (vem kom på DET extremtorra namnet!?) två terminer.
Och det ger mig känslan av deja vu. Jag har haft mitt hem i Kalmar i fem år (med nån mindre utflykt) Och före det, då var jag ju student - och bodde i Västernorrland! Trots att jag svor att aldrig mer bo norr om Dalälven flyttar jag alltså tillbaka! Kommer jag att bli kvar i Sundsvall i två år nu? Blir det Södertälje efter det? Sedan Tyskland och jag är drygt 20 år, ung, naiv och oövervinnerlig? Och efter det komma hem till föräldrana och gå gymnasiet, högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet. Leka i skogen och lära mig cykla...
Pappa blev rädd när jag berättade om det där sista, att jag snart skulle komma tillbaka och bo hos dem i 19 år! Och det är nog det det faller på. För det finns faktiskt INGENTING som känns skönare nu, än tanken på att ha ett riktigt eget hem igen! Now and forever! Även om det råkar vara långt ifrån alla jag känner, och norr om Dalälven, och på 21 kvadratmeter i ett studenthus. Fy fan vad skönt det ska BLI!!! :-) (Fotot visar en Therese som är trött på att bo i kappsäck!)
Ryssland för var och en så mycket den orkar
Landet där allting är möjligt... Ingenting riktigt förbjudet. Där personer med bestämd vilja, tillräckligt litet samvete, stark maktlystnad, glest mellan fingrarna och stor social kompetens kan nå hur långt som helst. Det går utmärkt att ösa ur samhällets gemensamma resurser för att sko sig själv. Det är inget konstigt att nyrikedomen blomstrar hos en liten klick.
Den som inte är född med egenskaperna ovan kan åtminstone ösa ur skafferiet naturen. Plocka bär, svamp, örter, råmaterial (som näver på fotot), hugga träd till byggmaterial och ved (vilket inte så sälan är helt nödvändigt för att hålla sig flytande ekonomiskt). Eller åka ut och grilla, dricka öl, bada. Och sedan krossa flaskorna, sprida dem i terrängen och lämna alla sopor efter sig...
Jaha, ÄR det här en sovjetisk rest, eller inte? Att det gemensamma är fritt att utnyttja så mycket det går - utan gentjänster som skatteinbetalningar eller hänsyn? Eller är det bara konsekvenserna av nutida anarki. Och avsaknad av motsvarande "Håll Sverige rent"-kampanjer?
Rysk mat del 4 - Soppor (särskilt en)
Man kan inte skriva om rysk mat och utelämna sopporna. Det vore inte rättvist.
Håll reda på följande fyra och du kan beställa ett schysst mål mat var som helst:
Borsj - hur Ukrainsk den än må vara så går den som nationalrätt i Ryssland. Det är rödbetsssoppan, ni vet.
Schi - det är soppan gjord på färsk eller sur kål. Och korv. Läckert med inte så sällan drypande fet.
Soljánka - blandade kötttyper (fågel, nöt, fläsk, korv), samt diverse grönsaker.
Rassolnik - den viktigaste ingrediensen stavas saltgurka.
MEN. De här sopporna kan vara hur goda som helst - inget slår den helspejsade soppan Akrosjka!
Först tror man att man ska få sallad. För i tallriken ligger en blandad hög av finhackad falukorv, potatis, lök, gurka och förstås fantastiska mängder dill. Petar man detta åt sidan hittar man i botten en rejäl klick majonäs blandad med ägg.
Men så kommer vätskan: låt mig presentera kvass! En syrlig dryck gjord på jäst, bröd, socker och vatten. Till smak och färg inte helt olik en lågsötad julmust. Och den hälls (kall) över salladen. Och vips har man tidernas läckraste sommarsoppa.
I kvassbristens land Sverige är det bökigt att åstadkomma den här maträtten. Det GÅR att sätta egen kvass från grunden, om man skulle vara fast besluten. Men lyllos mig som nu har hittat gör-det-själv-kvass som torrpulver!
Håll reda på följande fyra och du kan beställa ett schysst mål mat var som helst:
Borsj - hur Ukrainsk den än må vara så går den som nationalrätt i Ryssland. Det är rödbetsssoppan, ni vet.
Schi - det är soppan gjord på färsk eller sur kål. Och korv. Läckert med inte så sällan drypande fet.
Soljánka - blandade kötttyper (fågel, nöt, fläsk, korv), samt diverse grönsaker.
Rassolnik - den viktigaste ingrediensen stavas saltgurka.
MEN. De här sopporna kan vara hur goda som helst - inget slår den helspejsade soppan Akrosjka!Först tror man att man ska få sallad. För i tallriken ligger en blandad hög av finhackad falukorv, potatis, lök, gurka och förstås fantastiska mängder dill. Petar man detta åt sidan hittar man i botten en rejäl klick majonäs blandad med ägg.
Men så kommer vätskan: låt mig presentera kvass! En syrlig dryck gjord på jäst, bröd, socker och vatten. Till smak och färg inte helt olik en lågsötad julmust. Och den hälls (kall) över salladen. Och vips har man tidernas läckraste sommarsoppa.
I kvassbristens land Sverige är det bökigt att åstadkomma den här maträtten. Det GÅR att sätta egen kvass från grunden, om man skulle vara fast besluten. Men lyllos mig som nu har hittat gör-det-själv-kvass som torrpulver!
Summering 3 - Mellanläget som inte finns
Nått av det första som slår en västturist på debutbesök i Ryssland, är förmodligen bristen på mellantingen.
Det ÄR den schabbigaste Lada Sputnik, jämte den vräkigaste Lexusbil. Den RISIGASTE husfasad intill det LYXIGASTE nybygge. Den LÄBBIGASTE toalett på tågstationen, mot den mest KLINISKA på shoppingcentrat.
Varför ska det va så svårt att vara lite lagom??
Jo, för att ... (och här kommer den objektiva sanningen:)
... klassklyftorna är så brutala. En handfull människor är så äckligt rika att det saknar gräns. Majoriteten av befolkningen betalas löner som man behöver vara trollkarl, fixare eller trippelarbetstagare för att överleva på. Och konsumtionen blir därefter.
... allt-eller-inget-prioriteringen regerar. Hellre topprusta EN busstation och låta den runt hörnet trilla ihop, än att förbättringrenovera bägge. Och det är värt att svälta en månad för att kunna köpa ett par raffiga lackstövlar. (OBS! Det där sista gör att man lurar sig på välståndet i Ryssland!)
... det är sån brist på alternativ. Det finns inget HM, inget Åhléns, inte Claes Olsson. Valet står i princip mellan billiga skitprylar på marknaden ELLER kvalitetsgrejer till priser som rimmar alldeles för dåligt med medellönen.
Men. Lagomryssland kommer att se dagens ljus! Petersburg får allt fler medelinkomsttagare, sägs det. Allt stridare strömmar av shoppingturism går till Finland. Och gissa vilket företag som smällde upp tre varuhus i Ryssland förra året och sedan tidigare hade fem? IKEA, såklart. Säkrare tecken på en stundande medelklassexpansion får man väl leta efter :-)
Ryssland både vältrar sig i lyx - och svälter...
Det ÄR den schabbigaste Lada Sputnik, jämte den vräkigaste Lexusbil. Den RISIGASTE husfasad intill det LYXIGASTE nybygge. Den LÄBBIGASTE toalett på tågstationen, mot den mest KLINISKA på shoppingcentrat.
Varför ska det va så svårt att vara lite lagom??
Jo, för att ... (och här kommer den objektiva sanningen:)
... klassklyftorna är så brutala. En handfull människor är så äckligt rika att det saknar gräns. Majoriteten av befolkningen betalas löner som man behöver vara trollkarl, fixare eller trippelarbetstagare för att överleva på. Och konsumtionen blir därefter.
... allt-eller-inget-prioriteringen regerar. Hellre topprusta EN busstation och låta den runt hörnet trilla ihop, än att förbättringrenovera bägge. Och det är värt att svälta en månad för att kunna köpa ett par raffiga lackstövlar. (OBS! Det där sista gör att man lurar sig på välståndet i Ryssland!)
... det är sån brist på alternativ. Det finns inget HM, inget Åhléns, inte Claes Olsson. Valet står i princip mellan billiga skitprylar på marknaden ELLER kvalitetsgrejer till priser som rimmar alldeles för dåligt med medellönen.
Men. Lagomryssland kommer att se dagens ljus! Petersburg får allt fler medelinkomsttagare, sägs det. Allt stridare strömmar av shoppingturism går till Finland. Och gissa vilket företag som smällde upp tre varuhus i Ryssland förra året och sedan tidigare hade fem? IKEA, såklart. Säkrare tecken på en stundande medelklassexpansion får man väl leta efter :-)
Ryssland både vältrar sig i lyx - och svälter...
Ryska posten
Den här rubriken bara måste ju finnas med. Tänk att vi som barn kom att förknippa ett lands postväsende med kyssar och famntag. Det tycker jag är en fin gest gentemot Ryssland :-)
Den svenska posten. Jag vet inte riktigt vad som hände. Den försvann in i affärer och Pressbyråer, och nån slags halvmessyr kallad Svensk Kassaservice, tog över vissa tjänster, men hade inte ens frimärken...
Tänk om den istället gjort tvärt om.
Byggt större lokaler.
Erbjudit internettillgång, faxmöjlighteter, telefonautomater för utrikessamtal.
Telefonkortförsäljning.
Brev, kort, skrivmateriel. Tejp, gem, häftstift.
Ja, till och med kioskartiklar och hudkräm!
Hade inte det varit lite innovativt? Som en helt ny affärsidé?
I alla fall är detta PRECIS vad man kan hitta inne på t.ex. det här postkontoret i Jekaterinburg:
Däremot måste jag tyvärr tillstå: ryska posten är inget vidare på att leverera! Vare sig brev ELLER nått annat lite mysigare. En månad Ryssland-Sverige är inte alls nått konstigt...
Den svenska posten. Jag vet inte riktigt vad som hände. Den försvann in i affärer och Pressbyråer, och nån slags halvmessyr kallad Svensk Kassaservice, tog över vissa tjänster, men hade inte ens frimärken...
Tänk om den istället gjort tvärt om.
Byggt större lokaler.
Erbjudit internettillgång, faxmöjlighteter, telefonautomater för utrikessamtal.
Telefonkortförsäljning.
Brev, kort, skrivmateriel. Tejp, gem, häftstift.
Ja, till och med kioskartiklar och hudkräm!
Hade inte det varit lite innovativt? Som en helt ny affärsidé?
I alla fall är detta PRECIS vad man kan hitta inne på t.ex. det här postkontoret i Jekaterinburg:
Däremot måste jag tyvärr tillstå: ryska posten är inget vidare på att leverera! Vare sig brev ELLER nått annat lite mysigare. En månad Ryssland-Sverige är inte alls nått konstigt...
Landsbygdsbild
Eftersom jag har så fantastiskt ont om tid att sitta framför datorn just nu, så slänger jag bara in en vacker bild (tyvärr med taskig upplösning). Några mil söder om Petersburg.
MEN I MORRON - DÅ ska jag skriva ett helt och ordentligt inlägg igen :-)
Summering 2 - Sovjet är dött
Sovjet är passerat och förbi. Det är 16 år sedan imperiet föll! De som växer upp nu, de har aldrig levt i nått Sovjet. I spåren, och i nostalgin hos de äldre, ja. Men det är nya tider nu.
Tänk på sovjetsamhället. Bakelittelefoner. Fula frisyrer. Skruttiga bilar. Bruna slipsar. Hopplöst förlegat. Men det finns en förklaring. Det var 80-tal! Någon som minns hur mycket spretlugg och axelvaddar vi hade i Sverige dåförtiden?
Glöm Sovjet! Eller tänk nostalgi, kuriosa, fascination, skräck. Men försök att inte blanda ihop dagens vardag i t.ex. Ryssland, med Sovjets. Under kalla krigets dagar fanns inga internetcaféer eller mobiltelefoner, ingen dokussåpa på teve, inga trendiga caféer med 30 typer av kaffe. Varken här eller där. Men nu! BÅDE här OCH där.
Om man är rädd för Ryssland. Då ska man vara rädd för det moderna. För Putin. För nationalism. För korruption. För maffia. För nyrikedom utan gränser. För maktfullkomlighet. Det må vara en hel del spår av Sovjet i det hela. Men det har kommit till och dragits ifrån för mycket. Det funkar faktiskt inte att kalla det Sovjetfasoner.
Lite modernt, och mycket vardagligt, Ryssland :-)
Tänk på sovjetsamhället. Bakelittelefoner. Fula frisyrer. Skruttiga bilar. Bruna slipsar. Hopplöst förlegat. Men det finns en förklaring. Det var 80-tal! Någon som minns hur mycket spretlugg och axelvaddar vi hade i Sverige dåförtiden?
Glöm Sovjet! Eller tänk nostalgi, kuriosa, fascination, skräck. Men försök att inte blanda ihop dagens vardag i t.ex. Ryssland, med Sovjets. Under kalla krigets dagar fanns inga internetcaféer eller mobiltelefoner, ingen dokussåpa på teve, inga trendiga caféer med 30 typer av kaffe. Varken här eller där. Men nu! BÅDE här OCH där.
Om man är rädd för Ryssland. Då ska man vara rädd för det moderna. För Putin. För nationalism. För korruption. För maffia. För nyrikedom utan gränser. För maktfullkomlighet. Det må vara en hel del spår av Sovjet i det hela. Men det har kommit till och dragits ifrån för mycket. Det funkar faktiskt inte att kalla det Sovjetfasoner.
Lite modernt, och mycket vardagligt, Ryssland :-)
Summering 1 - det praktiska
Bara tio dagar kvar på friåret. Det är sjukt vad snabbt det har gått!!!
Det är dags att på allvar börja summera det här året.
Först ett snustorrt inlägg om det praktiska:
Mission full-filled! Ja, fan, alltså!
Jag ville använda de tolv månaderna till att lära känna post-sovjetiska vardagen. Se vad som har blivit. Få nyanserad bild!! Komma under skinnet! OCH HELVETE - DET HAR JU BLIVIT SÅ!
Konceptet höll!!
Volontärinsatserna som informatör blev en motorväg rätt in i vardagen, till vänskap, till kunskap, till folk av kött och blod, till miljöer jag aldrig skulle ha hittat annars. Och det var en väg runt språkproblemen.
Det blir totalt tre fristående tidningsartiklar (varav en här), ett häfte om fem Sida-projekt i Leningrad Oblast (AEA), en 12-sidig liten tidning om ett landsbygdsutvecklingsprojekt i Arkangelsk som trycks om en månad och en osttillverkningsmanual (!), förutom sex veckor som coach, vilket var den coolaste utmaningen av dem alla :-)
Platserna?
I Ukraina (september), Litauen (februari - mars) och Tadzjikistan (november - december) var jag nog tillräckligt...
Estland och Lettland tycker jag att jag kan ändå, sen förr (ja, jag veeeet, det är snobbigt!).
Georgien (juni) sniffade jag bara lite på, det behövs en riktig turistresa dit!
Kazakstan, Armenien, Azerbadjan, Uzbekistan, Kirgizistan, Turkmenistan, Moldavien har jag inte ens besökt. Alltså 7 av de 15 gamla Sovjetrepublikerna! Men det är okej. Några långpass hade jag inte hunnit med. Och som turist ligger de ju kvar att besöka.
Men Ryssland (oktober, november, april - maj, juni, juli- augusti) eller Vitryssland (mars) Nä, det skulle vara OMÖJLIGT att tröttna på de länderna! Mer tid! Ge mig! För jag är INTE tillfredsställd!
Effektiviteten?
Nä, inte helt lyckad. Det där jävla visumet till Ryssland som fördröjde alla planer i januari...och min oförmåga att repa jävlaranamma när det hade behövts för att hitta alternativvägar...
Farhågorna?
Socialiceringssjukan har varit svår! Mellan projekten och på resa mellan platser har jag ibland kännt mig SÅ ENSAM!
Språkproblemet blev knepigare än jag trott. Utan ord kan man köpa tuggummi av en tjej i en kiosk, men INTE fråga om hon gillar Putins utrikespolitik...
Däremot har jag inte varit skrämd av betong eller haft svårt att ta hand om mig själv :-)
Vad jag INTE har tänkt på:
Vad gör jag med alla mina nya kunskaper??? Det vete FAN! Nu har jag sett det här området och vill såklart berätta för hela världen. PRECIS som vilken nyfrälst sektmedlem som helst ;-)
Nu skiter jag i personuppgiftslagen...
De här personerna, och MÅNGA fler, är jag stort tack skyldig:
Det är dags att på allvar börja summera det här året.
Först ett snustorrt inlägg om det praktiska:
Mission full-filled! Ja, fan, alltså!
Jag ville använda de tolv månaderna till att lära känna post-sovjetiska vardagen. Se vad som har blivit. Få nyanserad bild!! Komma under skinnet! OCH HELVETE - DET HAR JU BLIVIT SÅ!
Konceptet höll!!
Volontärinsatserna som informatör blev en motorväg rätt in i vardagen, till vänskap, till kunskap, till folk av kött och blod, till miljöer jag aldrig skulle ha hittat annars. Och det var en väg runt språkproblemen.
Det blir totalt tre fristående tidningsartiklar (varav en här), ett häfte om fem Sida-projekt i Leningrad Oblast (AEA), en 12-sidig liten tidning om ett landsbygdsutvecklingsprojekt i Arkangelsk som trycks om en månad och en osttillverkningsmanual (!), förutom sex veckor som coach, vilket var den coolaste utmaningen av dem alla :-)
Platserna?
I Ukraina (september), Litauen (februari - mars) och Tadzjikistan (november - december) var jag nog tillräckligt...
Estland och Lettland tycker jag att jag kan ändå, sen förr (ja, jag veeeet, det är snobbigt!).
Georgien (juni) sniffade jag bara lite på, det behövs en riktig turistresa dit!
Kazakstan, Armenien, Azerbadjan, Uzbekistan, Kirgizistan, Turkmenistan, Moldavien har jag inte ens besökt. Alltså 7 av de 15 gamla Sovjetrepublikerna! Men det är okej. Några långpass hade jag inte hunnit med. Och som turist ligger de ju kvar att besöka.
Men Ryssland (oktober, november, april - maj, juni, juli- augusti) eller Vitryssland (mars) Nä, det skulle vara OMÖJLIGT att tröttna på de länderna! Mer tid! Ge mig! För jag är INTE tillfredsställd!
Effektiviteten?
Nä, inte helt lyckad. Det där jävla visumet till Ryssland som fördröjde alla planer i januari...och min oförmåga att repa jävlaranamma när det hade behövts för att hitta alternativvägar...
Farhågorna?
Socialiceringssjukan har varit svår! Mellan projekten och på resa mellan platser har jag ibland kännt mig SÅ ENSAM!
Språkproblemet blev knepigare än jag trott. Utan ord kan man köpa tuggummi av en tjej i en kiosk, men INTE fråga om hon gillar Putins utrikespolitik...
Däremot har jag inte varit skrämd av betong eller haft svårt att ta hand om mig själv :-)
Vad jag INTE har tänkt på:
Vad gör jag med alla mina nya kunskaper??? Det vete FAN! Nu har jag sett det här området och vill såklart berätta för hela världen. PRECIS som vilken nyfrälst sektmedlem som helst ;-)
Nu skiter jag i personuppgiftslagen...
De här personerna, och MÅNGA fler, är jag stort tack skyldig:
Tadzjikistan i Ryssland
Jaha, da har jag sett dem i arbete. I vintras, nar det var kallt och snö, då befolkade de unga männen och farbröderna varenda gathörn i Kulyab. Den där lilla staden i södra Tadzjikistan där jag var. De slog dank. För arbetslösheten ar enorm.
Men så snart våren kom, då skulle de tillbaka till skitjobben i Ryssland. Så berättades det. På de farligaste arbetsplatserna, till de lägsta lönerna, på de tyngsta jobben. Och nu har jag sett dem här också. Det här fotot från en söndag. De är fyra våningar upp på ett mycket flott hus. Barackerna nedanför var brädhögar, och där verkade de bo.
Vid sidan av tadzjikerna är också kirgizerna kända som ryssarnas aldrig sinande byggarbetskraftkälla. Träffade en kirgizier på tåget, som byggt vägar i Ural, i fyra år. Han hade sån hemlängtan. Nu bara tre månader kvar innan vinterpausen. När han får komma hem, till frun och barnen.
Ryssland tvingade in Centralasien i Sovjetunionen. Sedan vreds hela samhället sönder av den nya ordningen. Och nu skördar man vinst också av det genom att utnyttja offren. Smart jobbat, Ryssland... :-(
-- Hur det var i Tadzjikistan? Kolla november och december
Lenin - ett svalt alternativ
Pa Roda torget i Moskva finns en lag stenkoloss till byggnad. Dar ligger den balsamerade Lenin alltjamt. Tre timmar om dagen tar han emot. Vilket spektakel!! Inslapp gruppvis. Visitering och metalldetektor. Kameror och mobiler otillatna. Och jag fick inte ha med min pase med proviant in. Fast jag inte tankt mata honom..
Sen en vakt var tionde meter. Morkt och tyst som i graven, saklart. Stoppforbud pa besokarna sa man far tassa langsamt i varvet runt honom och ut genom dorren pa andra sidan. Man far inget forsok nummer tva. Och kistan star i en glasmonter. Sa han ligger ratt val skyddad kan man saga...
Och Lenin. Det ar en klen liten plastig farbror. Undrar hur mycket kott det kan vara kvar pa honom efter 83 ar av ihardig kemisk behandling? Sjalv bryr han sig val inte. Ateist och allt. Men jag tycker: packa ihop honom. Grav ner spillrorna i vigd jord och lat hans ande fa sig en dust uppe hos en eventuell gud!
Men det ar klart. Det var 36 grader i Moskva i onsdags. Sa lite glad var jag at att kunna ga in i hans svala krypin och kalla det for hyfsat sofistikerad turism. Till skillnad fran att rora sig mellan olika luftkonditionerade shoppingscentrum, som jag gjorde resten av dagen... :)
Sen en vakt var tionde meter. Morkt och tyst som i graven, saklart. Stoppforbud pa besokarna sa man far tassa langsamt i varvet runt honom och ut genom dorren pa andra sidan. Man far inget forsok nummer tva. Och kistan star i en glasmonter. Sa han ligger ratt val skyddad kan man saga...
Och Lenin. Det ar en klen liten plastig farbror. Undrar hur mycket kott det kan vara kvar pa honom efter 83 ar av ihardig kemisk behandling? Sjalv bryr han sig val inte. Ateist och allt. Men jag tycker: packa ihop honom. Grav ner spillrorna i vigd jord och lat hans ande fa sig en dust uppe hos en eventuell gud!
Men det ar klart. Det var 36 grader i Moskva i onsdags. Sa lite glad var jag at att kunna ga in i hans svala krypin och kalla det for hyfsat sofistikerad turism. Till skillnad fran att rora sig mellan olika luftkonditionerade shoppingscentrum, som jag gjorde resten av dagen... :)
